öfverdrifver, bör man likväl kunna antaga att den långtifrån saknar all grund; ty hvarför har då grefven måst afstå från att infinna sig vid landtdagen, dit han så gerna vill komma, men, efter hvad man nu med säkerhet vet, icke kommer? Storartadt fynd. Danska tidningar berätta: En bonde, Jens Christensen i Freer vid Aalborg, som en gång förgäfves sökte efter guld i Amerika, har i dessa dagar gjort ett rikt fynd af guld i sin egen hemort, nemligen uti en mosse på Nordremarken vid Freer. Det består af 5 massiva (3 större och 2 mindre) dubbla halsringar, tillsammans vägande 127,, lod. Som emellertid guldet är temligen silfverhaltigt, kurde värdet icke uppskattas högre än till 3,163 rdr svenskt, hvilken summa blifvit af kungl. museum för nordiska fornsaker till Jens Christensen utbetald. Halsriogarne förskrifva sig, att döma efter redan gjorda iakttagelser, från 6:te eller 7:de århundradet efter Kristus och hå således legat gömda i jorden omkring 1200 år. De äro mycket lika de stora guldhalsringar, som jemte en mängd andra guldsmycken, vägande tillsammans öfver 263 lod, uppgräfdes år 1833 i närheten af Svendborg. Under de 36 år, som förflutit sedan detta fynd gjordes, är Freer-fyndet det betydligaste som inkommit till museet för fornsaker. Det ger ett nytt och klart vittnesbörd om den rikedom och prakt, som, efter talrika kännemärken, måste ha herrskat i Danmark under denna aflägsna forntid, då de stora vikingatågen ännu ej börjats, men hvarunder lifliga handelsförbindelser synas ha bragt stora skatter till norden från främmande länder, i synnerhet från det östromerska kejsareriket och dess hufvudstad Byzanz eller Konstantinopel. Myren8s verkstad i Hristiania. En störra svensk ångare, Gustaf Wasa, anlände den 7 dennes till Kristiania, för attinlasta sågoch hyfvelmaskineri till on vigt af 1,000 skeppund, förfärdigadt vid Myrens mekaniska verkstad der i staden för Sundsvall och Sandarne i Sverige. Från samma vörkstad ha under de sednaste 8 åren hvarje år levererats betydliga partier maskineri till Sverige, hvarjemte både förlidet och detta år sågoch byfvelmaskineri derifrån afsändts till Tyskland. Myr2ns verkstad skall utom i Norge ätven i Sverige, Preussen, Österrike och Sachsen ha patent på sågmaskineri. Londons stadsfullmäktige ha under loppet af några få år anslagit 72 millioner rår till allmänna förbättringar. I proportion till den ömsesidiga folkmängden utgör det ej på långt när så mycket som Stockholm depenserat. Robert Blum, den tyske journalisten och agitatorn, hvilken, år 1848 invald i Frankfurterparlamentet, skyndade till Wien vid oktoberbändelserna derstädes och tog del i striden, blef, såsom man torde erinra sig, dömd till döden oeh skjuten i rovember sagde år. Alltsedan 1849 har i Frankfurt am Main årligen på hans dödsdag, den 9 nov., en sorgfana till hans åminnelse blifvit af okända händer uppsatt, och sistlidne år svajade den från domkyrkotornets spets. I år blef den synlig på Nokolaikyrkans tornspira. Polisen fick naturligtvis brådtom attanedtaga densamma. Från Amerika. I enskildt bref till Svenska Amerikanaren lemnas den sorgliga underrättelsen, att en vår landsman, Johan G. Anderson, smed till yrket, blifvit i slutet af sistlidne september dödad af indianer och skalperad i närheten af Atlantic City, Wyoming Ter.,i Amerika. Brefskrifvaren, hr Ch. J. Isacson, omtalar, att han efter katastrofen hemförde Anderson till sin (Isaacsons) bostad och lät ärligen begrafva honom den 29 september. Anderson har efterlemnat fast egendom till 200 dollars värde. — En svensk i Amerika, Erik Delen, dräptes nyligen i en salong i S:t Paul af två landsmän, Charles och Frank Peterson. Bröderna hafva rymt, och polisen är på jagt efter dem. Banlk-kassören Seherr, som bestulit banken i Zärich på ofantliga summor, blef den 8 d:s, enligt telegram från österrikiska staden Cormons, arresterad af en österrikisk gräns-polisman, just då han, kommande från Italien, beträdde österrikiska området. Scherr hade 38,000 frank på sig. Morden i Pantin. Tropmanns bekännelse. Tropmann, familjen Kincks mördare, har, pressad af domarens frågor och trött vid att kämpa mot de många beyis, som hopat sig mAt hannanm ändtligan Alnat om hoblrmmnoleso