Dagens Nyheter – 15 november 1869, sida 2

gasinet i ett större, med snö fyldt dike. Här påträffades han, liggande sanslös, af några personer, som med förfäran åsett hans vådliga färd. Hela efterräkningen efter denna äfventyrliga luftfärd, som, efter mensklig beräkning, borde haft en ögonblieklig död till följd, lärer inskränka sig till några obetydliga skråmor i ansigtet och en svårare kontusion å venstra armen, från hvilken sednare han snart lärer vara återställd. Vådadöd. I fredags morgon inträffade vid egendomen Alsätter i Borg och Löts socken i Östergötland den olyckshändelsen, att målaremästaren E. Högfeldt från Norrköping, som redan aftonen förut ditkommit för att jaga, ljöt döden genom ett vådaskott. Hiindelsen har sålunda tillgått, att hr H. skulle ur sin bössa kratsa ett äldre skott, som dervid brann af och träffade honom i bröstet med den påföljd, att han ögonblickligen afled. Hr H., som i Norrköping innehade en stor verksamhet och sysselsatte många arbetare, för hvilka han visade sig som en god och omtänksam husbonde, var en ännu ung man och ansedd som en af stadens mest dugliga och intelligenta handtverkare. Simsons räfvar spökade nyligen iFolkets Tidning. Med anledning deraf att en folkskollärareförening i Hjernarp enhälligt uttalat sig mot att kristendomsundervisningen skiljes från folkskolan, yttrar nämnde tidning följande: Simson, den gudsmannen, släppte ut räfvar med eld i svansarne för att bränna upp de skördar, menniskorna erhållit af en allgod gifvare. Var äfven detta kristendom, så få skollärarne i Hjernarp ursäkta om vi ej beundra en sådan. Måtte det emellertid icke ännu i våra dagar finnas någon mäktig Simson, som utsänder räfvar bland menniskorna för att förstöra de skördar, till hvilka en fri upplysning lägger ut sina frön. Olyekshändelser hafva, flere, timat inom Ume län under de sednaste veckorna. Den 20 oktober i skymningen hade kyrkoherden P. R. Holms i Löfånger äldsta dotter Anna, jemte två hennes bröder Carl Robert och Wilhelm, den förre 8 år gammal, den sednare något yngre, begärt och erhållit föräldrarnes tillstånd att gå ut, för att åka på skidor och killke i närheten af hemmet. Efter någon stund återkom yngste gossen, påkallande hjelp af ena gårdsdriängen, för att rädda de begge äldre barnen, hvilka begifvit sig ut på den svagå isen och i sjelfva strömfåran af det närliggande vattendraget gått ner sig. Drängen kunde likvälicke på annat sätt hjelpa dem, in att på något afstånd hemta en båt, och via ankomsten till stället befunnos de båda förstnämnda barnen drunknade, stående upprätt i vattnet, gossen med skidor på, och flickan hållande sig vid kälken, som den yngre brodern tillfört henne. Alla försök att återkalla barnen till lif voro förgifves. Ej lika falla ödets lotter. Smålandsposten beriittar följande: Oxar exporteras fortfarande till betydligt antal på vår jernväg till Skåne, då åter de talrika svinhjordar, som Skåne i ersättning för oxarne sänder oss, få vandra landsvägarne utan aning om de lättade kommunikationsanstalter, hvarpå sednare tider ha att bjuda. Onaturlig moder. För omkring fjorton dagar sedan bortsändes en sjuårig pys — son till ett temligen viillbergadt arbetsfolk, boende ej långt från Falköping — af modren, för att hemta mjölk. Då gossen dröjde något länge, beslöt modren att möta honom och taga reda på orsaken till hans dröjsmål. Kommen ett godt stycke väg från hemmet, påträffade hon sin lille son sittande inslumrad vid en gärdesgård med mjölkflaskan bredvid sig. Genast fattade hon tag i en girdesgårdsstör och började att med den väcka sin insomnade son, hvilken naturligtvis i högljudda jemmerrop tillkännagaf den smirta, han hiraf led. Oupphörligt slående honom, dref hon så den stackars gossen framför sig mot hemmet, och då en grannhustru, som mötte det sorgliga tåget, förebrådde modren det omenskliga i hennes handlingssätt, svarade hon: Jag tuktar mina barn hur jag villt. Hemkommet, instängdes det arma barnet i en källare, der det fick stå i nära två timmar. Äntligen när fadren, som varit ute på arbete, kom hem, blef barnet befriadt från sitt fängelse. — Modren lärer komma att på laglig väg tilltalas för sin onaturliga hjertlöshet mot den lille. Grefve Bismarcks helsotillstånd, För någon tid sedan omtalades från officiöst båll att ett länge fortgående begagnande af Karlsbadervatten skulle ha framkallat en väsentlig förbättring i grefve Bismarcks helsa. Denna uppgift har icke vunnit bekräftelse, utan vederlägges tvärtom af sednare underrättelser. Nu säges att förbundskansleren blifvit betydligt sämre. En ständig sömnlöshet verkar högst menligt på hans nervsystem, med den påföljd att han uppkastar galla, så snart han blir det allra ringaste upphetsad. Om läkarne också icke frukta för en direkt lifsfara, ha de likväl ansett nödigt på det bestämdaste motsätta sig grefvens återvändande till Berlin. Denna framställning är hemtad ur Augsburger Allgemeine Zeitung. Ett telegram å annat ställe i tidningen förmäler att dess sanning officielt förnekäs. Om man således får tro att den meddelade skildringen är något