Dagens Nyheter – 15 november 1869, sida 2

Calle skulle följa med efter som det va ett sådant usligt väder; men han villet inte, för si när olyckan ä framme så ä ho. På förmiddan i dag då husbon? inte hördes af, så sa herra det va bäst jag for te Katrineholm med några papper, som husbon skulle ha medan han va hos grefven, och när ja så kom te Aneby fick ja veta denna fasliga händelsen och fick si Mylord som skadat sig illa på ena frambenet, stackars djur — det ä liksom han begrep sörja husbon, han är alldeles ifrån sig och en kan väl bli. — Hvem skickade dig hit? — De! gjorde notarien Lundqvist, för si han sa att majorn här skulle vara hans bror — inte för jag någonsin sett majorn förr eller hört talas om att husbon hade någon bror ... — Jojo, det eger nog sin riktighet, sade doktorn fundersamt, och det var mycket rätt af notarien. Såå, att häradshöfdingen var en så god husbonde. — Jo de ä likt något de. Det är då säkert att det var karl hela dan. Jag har tjenten i sju år och aldrig fanns det likare karl. Ja, ja, det spörs nog nu när han ä död. — Ja det ska jag säga, det va en faslig olycka! Karlem började snyfta högt. — Se så, min vän, sade doktorn och kläppade honom på axeln, lugna dig nu och