koxmmm—RK R KOKKKK OORRRRKRR XXX -— MHrigsvetenskapsakademien och kapten Mankell. Förliden torsdag berättade Aftonbladet att krigsvetenskapsakademien, som för några år sedan antog kapten Mankell till redaktör och ansvarig utgifvare af akademiens tidskrift på vilkor af ömsesidig uppsägning tre månader före kalenderårs slut, i sistlidne september uppsagt kontraktet och i nästl. oktober antagit annan redaktör, detta utan att meddela kapten Mankell några skäl för den vidtagna åtgärden. Dock lärer den ej föranledts af missnöje med det sätt, hvarpå kapten Mankell skött sitt uppdrag (och härom har tidskriften sjelf burit syn för sägen). Aftonbladet har då trott sig finna skälet till uppsägningen i någon benägenhet å akademiens sida att straffa hr Mankell för hans väl bekanta politiska tänkesätt genom att beröfva honom en inkomst. Detta synes verkligen icke omöjligt. Men hvad har icke kapten Mankell syndat! Vi erinra oss åtskilligt. För det första utgaf han i medlet af 1850-talet ett arbete om skärgårdsflottan, hvari han påyrkade dennas skiljande från linieflottan och förespådde den sednares undergång, emedan Sverige med anledning af sjökrigsmaterielens ofantliga fördyrande (man hade nyss förut börjat bygga pansarskeppen!) ej skulle ha råd att underhålla den. Det fanns då, och det finnes ännu, inflytelserika män som icke kunna förlåta de stolta linieskeppens nederlag. Några år sednare, erinra vi Oss, uppträdde hr Mankell mot den då ännu ansedde och mäktige general Kleen i afseende på frågan om Stockholms befästande. En löjtnant mot en general! Hr Kleen fick emellertid orätt, och som minne af hans Stockholmska befästningsplan återstår nu blott den Odelbergska sandbacken (å ,000 rdr) utanför Skanstull. Icke långt derefter, erinra vi oss vidare, uppträdde hr Mankell såsom en den ifrigaste ifrare för och till god delskapare af skarpskytterörelsen. Den sågsicke väl i början, ehuru snart, då den blef alltför mäktig, den icke längre kunde ignoreras, utan tvärtom måste åtminstone skenbart i någon mån tagas under armarne, hvilket dock troligen ej heller skulle ha skett, om icke en dåvarande krigsminister varit personligen gynsamt stämd mot densamma. Vi erinra oss vidare att under polska upproret företog hr Mankell en resa till de trakter, der striden mot Ryssarne pågick, och man visste berätta att han till och med tog aktiv deli..en så länge han det kunde. Det sågs icke heller med blida ögon af ganska höga vederbörande. Slutligen erinra vi oss — desto bättre som hr Mankell derutinnan gjorde gemensam sak med denna tidning — att han kraftigt uppträdde i flera tidningar med sakrika artiklar mot konungens förslag att införäTlottning och koaskription. Förslaget föll i onåd hos ständerna och dess motståndare rönte samma öde på annat håll. Med zrepresentationsförslagets framgång följde i-början en -annan ton från högre ort. Hr Mankell blef kort derefter invald