Dagens Nyheter – 15 november 1869, sida 2

kars syster, icke har jag samvete att bereda dig ett sådant helve . .. — Nå, så hitta vi väl på något annat då, sade Maria eftersinnande. Ni sänder t. ex. de äldsta i skola och de små ackorderas bort. — Och bli ej skötta. Åh, det vore samvetslöst! — Ja, nästan. — Då duger det ej. Nå? — Jag har icke fera förslager. Ni borde rådgöra med er syster. — Ja, ni har rätt. Karin skall afgöra, sade doktorn i beslutsam ton. — Det bör hon, som i alla händelser får tyngsta bördan, och ni kan vara lugn ... — Att hon skaffar mig de fem på halsen . . . Ja, det tror jag alldeles — ett gudomligt lugn! Kors för tusan, hvad man kan råka i för ett elände för andras skuld; det är rätt så godt att sjelf rusa obetänksamt fram på lifvets bana; man har ändå samma olyckor att frukta. — Men mindre samvetsqval. — Bah! de lärda påstå, att samvetet är en inlärd sak och inger, medfödd, och då är ju hela den ståtliga byggnaden af ädla handlingar, sjelfförsakelse och sjelftillfredsgtällelse — bosch! — bara nonsens utan allt värde. Hvad säger du om den frågan, Rudolf — du, som så gerna fördjupar dig i metafysiska spetsfundigheter.