Dagens Nyheter – 15 maj 1869, sida 1

ftt paket inkastades på scenen från er af raderna, ett paket i hvitt papper: . Öppna, öppna! — ljöd det diktatoriskt från salongen. Eremiten öppnade och framtog ett par smörgåsar på hårdt bröd med skifvor af salt kött. — Han visade dem med skälfvande läppar för publiken; — flickan började gråta. Det blef en dödstystnad i teatersalongen. Alla tyckte att skämtet var för rått. Då hördes Eremiten säga med sin naturliga, af rörelse darrande stämma och vida skild från den affektion, hvilken han ansåg tillhöra scenens fordringar: Mitt herrskap, vårt bröd är hårdt, men vi ska mjuka upp det, mitt barn och jag --med våra tårar. Och han tryckte den gråtande flickan till sitt hjerta, medan ridån föll ned under en graflik tystnad. . Spektatörerna sågo på hvarandra. Hur skulle man trösta de arma förolämpade? In ny framropning liknade ju ett uppslag till nytt gäckeri. Man teg och öfverlade. Slutligen gingo Bruno och Birger upp på scenen och anhöllo att under entreakten få tala vid teaterdirektören. Herr direktör, vi lofva er som ombud för den städade delen af studentkåren en fullständig upprättelse --förklarade Birger --Och vi ska i tidningen i morgon