mål, hade direkt sysselsatt sig med komitåns arbete. — Sedan armförvaltningena öfver Sven Nilssons besvär afgifvit förklarirg, hvari bland annat upplystes att han äfven uppburit 221 rdr i resekostnadsersättning, och han med påminrelse dervid inkommit, samt komitåns vice ordförande, hr v. Otter, afgifvit icfordrade upplysningar rörande komitårades arbete, fattade k. m:t den 16 sistlidne april följande beslat: sEmedan den genom k. brefvet den 8 Okt. 1867 klaganden (Sven Nilsson) tillerkända godtgörelse blifvit bestämd att utgå med visst dagtraktamente under komitns sammanvaro, utan att rägot förbehåll angående den tid eller det arbete, som derunder borde af komitena ledamöter egnas åt det dem lemnade förtroendeuppdrag, ansetts lämpligen böra meddelas ) sawt o-tridigt är att komitåns förhandlingar blifvit fortsatta äfven efter den 16 jannari nästlidne år, då riksdagen tagit sin börjar; ty och ebura, exligt hvad handlingarne föranleda, de ledamöter af komitån, hvilka tillika voro riksdagsmän, under riksdagen endast i jemförelsevis ringa mån deltagit i komitas då ännu återstående gemensamma erbeten, hvilkas fullgörande, enligt hvad ofvan förmäles, till hufvudsakligaste delen blifvit åt andra ledamöter inom komitn anförtrodda, samt på grund häraf, med undantag allenast af klaganden, samtlige förenämnde riksdagsmän, och deribland äfven de medlemmar af Första kammaren, hvilka ej, såsom klaganden, varit i åtnjutande af riksdagsmanna-arvode, funnit sig för sitt arbete i komitn ej böra fordra arvode för flera dagar ucder riksdagen än de tio, då komitn haft sammanträde — finner K. M:t likaväl, enär klaganden af nu uppgifna förhållanden ej ansett sig förhindrad, att, utöfver det af honom uppburna riksdagsmannaarvode, särskuldt i sin egenskap af komiteledamot, väcka anspråk på dagtraktamente för hela den tid riksdagen fortgått, samma anspråk vid frågans bedömande ur rättslig synpuckt icke kunna urderkännas, i följd hvaraf och då klaganden säledes ej kan förvägras att för tiden från och med den 6 januari till och med den 16 maj nästlidne år utbekomca traktamente, hviiket dock, enär klaganden under nämnde tid, till följe af sitt riksdagsmannauppdrag skolat i Stockholm sig uppebålla, ej må beräknas till högre belopp, än för de derstädes bosnde personerna blifvit bestämdt, eller 4 rdr dagligen, och följaktligen efter denna beräkning utgör 488 rdr, men häraf, evligt armåförvaltningens beslut, endast 60 rdr blifvit utanordnade, k. m:t pröfvade skäligt att med ändring af öfverklagade beslutet nu anbefalla armåförvaltsingen att till klaganden, derest han till ntbekommande deraf sig anmäler, utanordna återstående 428 rår. . (A.-B.) Blir nu intressant att se om advokaten Sven Nilsson, sedan han vunnit sin process, har panna att uppbära det honom, under rättvist klander öfver hans oförynta anspråk, tillerkända belopp. ) Kursiveringen gjord af redaktionen.