Dagens Nyheter – 15 maj 1869, sida 1

K— Lt ———————————— LL Hr Sjöberg kunde icke heller i förslaget finna minsta anledning till fruktan, att tryckfriheten genom detsamma skulle inskränkas. Det innebure ingenting annat än att borttaga det enda hindret för sann tryckfrihet, nemligen stadgandet om tillståndsbeviset. Detta stadgande hade alldeles formvidrigt inkommit i grundlagen i sällskap med indragningsmakten och af uppenbart förbiseende ej utstrukits på samma gång som denna. Tal tiktade vidare några mycket uddiga repliker mot ett par föregående talare, försvarade utskottet och upplyste att grunden för förslaget är densamma som äterfinnes i våra granvtländers, Norges, Danmarks och Tysklands tryckfrihetslagar och att man der aldrig försport någon klagan öfver ett stadgande, som man här fruktar så mycket. Hvad slutligen det så mycket omtalade skandalskrifveriet beträffade, så trodde tal. visserligen att detta icke har någoa så synnerligt stor verkan på befolkringen i städerna, hvilken är i tillfälle att kontrollera uppgifterna och att sålunda inse balten af smädeskrifveriet; men med land:bygdens menlösare befolkning vore det ett annat förhållunde, den kunde verkligen bli vilseledd, och detta vore så mycket beklagligare och vådligare, som smädeskrifvaren helst riktar siaa giftiga pilar, så att säga, mot samhällets spets och söker neddraga allt, som måste för samhällsordningens uppehållande stå högt i förtroende och aktning. Redan af detta skäl vore det nödigt att stifta en laz, gezom hvilken straffet träffade den verkligt brottslige.l Hrer Hedengran och Liss Olof Larsson yrkade äfven på bifall till utskottets förslag, den sednare omtalande att man spått, att ban med: detta yrkande skulle underskrifva sin egen politiska dödsdom — afrättningen blir dock oj så uppskakande och förlusten ej så stor, tillade han blygsamt. Han ville ha förslaget hvilande, på det att frågan skulle hållas uppe, till des3 omdömet ho3 de flesta hunnit stadga sig. Det vore ingen omöjlighet att han sjeif skulle komma att dela åsigten om dess oantaglighet; för närvarande gjorde han deticke. Han kunde ej förlika sig med den tanken, att en -brottsling skalle kunna hvälfra straffet på en oskyldig; för honom gällda den regeln, som han trodde vara svenskmannadygd, att en man bör stå bakom sitt ord. Den dit ej gör kan ej länge bibehålla förtroend2 och är ej hell:r värd att ega rågot sådant. x Såsom viförat nämn, fastades förslaget med 74 röster mot 44, hvarigenom dess hvilande ej blef någon varningsgrad. Den öfver frågan förda diskussionen torde emellertid med rätta kanna anses vara ea sådan afskarpaste art. na er SANN on rd AR AN a nr ÄR gr gör pt Pt Ngn åar R NS en ue