Dagens Nyheter – 1 maj 1869, sida 1

FE Det var endast Mauritz och Claes, som icke voro begåfvade med en af ungdomens afundsvärdaste skatter — sångröst. De öfriga fyra hade under stjernans sammankomst inöfvat åtskilliga qvartetter, som skaffade dem redan då mycken glädje, och som i Upsala ytterligare skulle stärka bandet dem emellan. Mauritz och Claes, sångens parias, såsom de af de öfriga på skämt benämndes, kopierade emellertid noter åt sina sjungande vänner, och drogo på detta sätt sina strån till stacken. Medan Mauritz och Claes Ardelius gingo in på värdshuset och beställde middag och ett enskildt rum, tågade de öfriga öfver slätten inåt den ståtliga barrskogen, som på båda sidor om landsvägen mellan Stockholm och Upsala helsar den resande och inbjuder honom till sina mystiska skuggor. I skogen öfvade man sig med hvarjehanda gymnastiska lekar, bland hvilka kapplöpning i tallarna intog första rummet. Det var en uppfriskande syn att se de unga männen i skjortärmarne, viga som kattor, äntra uppåt trädens toppar, eller att se dem göra språng öfver höga stubbar och stenar, eller då de utan annan beklädnad än linnet och pantalongerna brottades man mot man, tills både segraren och den besegrade trillade kull på de mossiga tufvorna. Men sedan man flämtat ut några sekun