Dagens Nyheter – 1 maj 1869, sida 1

nemligen julimonarkien kunnat bestå, att or leanska dynastien förmått i Frankrike fylla den röle, som Oraniska och Hasoverska husen i England. Den politiska tillämpnoingen af do anförde författarnes historiska arbeten var så handgriplig, att dåvarande prins Lonis Napoleon, som ej i det programmet fann någon plats öfrig för sin sarhällsräddande mission, ansåg sig böra uppträda polemi:kt mot dessa besvärliga historici; han utgaf i sådant syfta 1841 sina bekanta Historiska fragmenter, 1688 cch 1830. När februarirevolutionen närmade sig, framträdde med ens en mängd arbeten öfver första franska revolutionen — af Lamartine, Louis Blanc, Esquiroa, Michelet m. fl. Spåren af denna litteratur äro ej svåra att upptäcka i 1848 års politik. Kom så, efter arbetarnes resning i juni, den poiitiska reaktioner, och med dena kom en litterär reaktioa. Historiska verk om 1789 åra revolution i en heit annan anda, än de nyssvärnda, hvilka om skarpt angrepos af en sen kritik, utgåfvos af Granier de Cassagnac, Baranrte och andra. Historien arbetade nu i det, annalkande kejsardömets tjenst. Återigen kar, under sista årtiondet, en omkastning egt rum. Man har med ny ifver börjat gonomforska den första revolutionen: fiere af doss mest vanryktade namn framstå i lysande dager i Robinaets, Hamels med flercs skrifter. Och slatligen har den historiska kritiken, såsom i föregående uppsats nämndes, vändt sig kallblodigt emot det första kejsardömet och den storet Napoleon, på samma gång som den lilles historia närgånget skärskådas sf Tsxile Delord (Histoire du second empire 1848—1869, 1.), af Eugene Tenot, dels på egen band (Paris en Decembre 1851; La Province en Decembre 1851), dels i förening med Antonin ..Dubost (Les Suspects en 1852), af Alb. Fermå (Les grands proces politiques: Boulogne, Strasbourg) samt alla dessa räknemästare och statistici, som obarmher:igt, den ene efter den andre, undersöka kejsardömets finanser. Hvad täosnker väl Napoleon III, som ju är en krönt litteratör, historiker och kandidat till akademien, hvad tärker väl han, som ej kan ha glömt de förebådande historiska skrifterna från aftonen före julirevolutionen, om detta förebud till — låtom oss hoppas — åtrinstone början af slutet?