Dagens Nyheter – 15 mars 1869, sida 2

gjort, å egna och åtskilliga andra inflytelserika valmäns vägnar. Han lemnade brefvet till en betjent och då han åter blef ensam, nedsjönk hans hufvud mot bröstet, och en ymnig kallsvett frambröt på hans panna. Emedan en gammal sjuk qvinna återfick helsan undanbad sig således en duglig man ett förtroendeuppdrag, som han eljest med glädje skulle ha emottagit. Sjunde kapitlet.! Ferrol gick ut en halftimma efter sedan budet afskickats. Det var en kulen och mycket kall vinterdag. Luften var fuktig. fan promenerade framåt Bartlett-lunden på en undangömd stig, fortsättande vägen meljan bladlösa träd till dess han kom till en plats, der han ansåg sig kunna vara säker att icke bli störd af någon. Här satte an sig ned på en kullfallen trädstam. Själen är ibland så nedtryckt under sin esen börda, att den synes ur stånd att tänka vå sin kamrat, kroppen. Här satt nu Ferol, viss om att vara osedd, och hängaf sig ww sina bekymmer, utan att känna köldens behagliga inverkan. Jecke ett ord undföll lans läppar, hans stirrande ögon voro oafåtligt fästade på ett och samma föremål;