En arbetare stadsfullmäktig. Förslaget att öppna Stockholm3 stadsfullmäktiges leder för en eller annan medlem af den verkliga arbetsklassen bar under de senaste dagarne varit föremål för någon uppmärksamhet åå väl inom enskilda kretsar som på några förberedande valmöten, men isynnerhet inom det fjerde valdistriktet, eller Jakobs och Johannes samt Skeppsholmens församlingar, vid det möte som i fredags egde rum med dess valmän. Det är sanning att arbetsklassen vässndtligt bidrager till komunens indirekta inkomster, eller i proportion betydligt mera än den förmögne, hvars direkta bidrag, till komunens kassa emellertid, i följd af sakens natur, blir absolnt större. Men detta förhållande af ett relativt stort indi: ekt bidrag visar endast den rättmäsiga grur den för arbetarens inväljande och billigheten af att gifva åt arbetsklassen tillfälle att låta höra sin röst inom kretsen af dem, som i många stycken afgöra öfver vår stads anpgelägenheter. u ; Men icke nog härmed. Afven ur en annan synpunkt äro vi högligen böjda att urderstödja ett eller annat sådant val. Det är ur klokhetens och nyttans synpunkt. Fattigvården är nemligen den börda, som i allmänhet tynger mycket på stadens utgifter och hotar, isypnerhet under närvarande tider af arbetslöshet, samt under nu gällande fattigvårdsstadga, att blifva den kräfta, som alldeles skall : undergräfra kommunens ekonomiska välbefin-: nande, — i fall man eljest kan tala om stadskassans ekonomiska välbefinnande, sedaa med eliter utan stadsfullmäktiges vilja, expropriationerna för sammanbindning baran och det föriidiga arbetet med Nybrevikens ordnande, i förering med de stegrade kostnaderna för : fattigvården, uppdrifvit kommunalskatten till en börda, om för några dagar sedan betydligt: tyrgt på deras steg, hvilka sorgsna vandrade : i lårga rader de två trapporra upp till rådhuset för att betala sina nutskylder, de största, som hittills blifvit i vår komman erlagda — för en och anvan tilläfventyrs da si-ta han orkade med. Och för mången har utskyldernas råga måst fyllas medelst lån! Under sådana! förhållanden kommer fattigvårdsfrågan3 tillbörliga lösniog att blifva än mera trängande. Kunna stad-karlens Credit och Debet här gå ihop? Förmå tillvångarne tillfredsställa fattigvårdens oafvisliga behoi? Vi tro det kaappt, erär tillgångarne icke alienast tägas mera i anspråk, utan ock på samma gårg minszas Utsi den OK8ae IAvuUSdemen. Problemet måste derför tilläfventyrs komma att lösas på annat sätt. Kan Bzeomiigen fattigvårdsangelägenheten icko: ställas på avnat sätt? Och så att den tynger mindre? Det är ett spörjsmål, vid hvars begrundande ett praktiskt råd bör konna lomnas af den, som står den fättiga närmare. Vi mena ar betaronp. Han känner behofvet, det verkliga, sådart det gestaltar sig, vet hvar, så till sägandes, skon klämmer och lär tilläfventyrs också med sitt enkla förstånd utfinna gisare medel att slå nt det trängende fotlagget. Obevandrad ivom teoriernas spokaationer, klär det horom att med enkla ord och rätframhet framlägga sin tanke. Hans tal kommer ej att t:ga mycken tidi anspråk, hans votum icke att väsa mycket emot 99 andran. Men hang jÖ.t kommer att höras utarför den kommunsla öfverläggningskretson, och bangs person att verka lugnande på en samhöllsklasa, som icke är belåten. I denna stuvd skulle valet af en arbetare till stadsfollmäktig i någon ringa mån försona orättvi.an af den kommunala röstskalap. Stadens nytta tillstyrker valet. Få se om de för mögnea klokhet är klok! Åtminstone får arbetaren mina betydligt mer än 300 Röster.