Dagens Nyheter – 15 mars 1869, sida 2

blefve lika rikligt då som nu, den falska ställning, i hvllken de fattige och de bjelpande nu befinna sig till hvarandra, bortfalla. Om också tiggeriet skulle blifva större, så skulle det åtminstone icke uppträda på samma sätt, tiggarne skulle ej komma bedjande med knölpåkar i handen. Rättstvånget förlamade och qväfde de krafter, som i menniskans själ äro driffjedrar till arbete, omtanke och sparsamhet, och då detta en gång skett, mångdubblade3 behofven hos dem, som behöfva hjelp och antalet af behöfvande. Det vore just härigenom som fattigvårdslagstiftningen kunde motverka sitt syftemål!, i stället för att befordra det. I bredd med den växarde fattigvårdsbördan hade ock utvecklat sig häftiga fejder mellan fattigvårdssamhällena, fejder hvilka ofta fördes med helt annat än blanka vapen, Denna omständighet visade ock, att det funnes tel i sjelfva grunden för den nuvarande fattiglagen. Punkterna gillades slutligen, den första genom omröstning med 72 röster mot 11, som afgåfvos för återremiss, den andra utan votering. I sjette punkten föreslår utskottet, att hvarje socken på landet och hvarje stad skall utgöra ett fattigvårdssamhbälle, flera socknar på landet dock obetaget att förena sig om gemensam fattigvård. På yrkande af hr Lagerstråle gillade kammaren punkten med den ändring att sockvarne, för att kunna ingå en dyM föreniog, skulle varaj,belägna inom samma än. 4öI sjunde punkten föreslås, att fattigvårdssemhälle skall ha rätt att fördela sig i kretsar eller rotar, derest vid två på hvarandra följaude kommunalstämmor beslut derom fattas med en röst-öfvervigt af två tredjedelar utaf dem som i omröstningen deltaga, att beslutet skall gälla 5för en tid af fem år, att för återgång till gemensam fattigvård erfordras äfven beslut, fattadt på samma sätt som i fråga om fördelningens införande, samt att konungens befallningshafvande skall pröfva beslutet om fördelningen och vilkoren derför. Afven denna punkt mötte ett lifligt motstånd från åtskilliga talare. Hrr Nordström, de Mar, Lagerstråle, C. Ekman, E. V. Almqvist och A. C. Raab ansågo förslaget innebära ganska stora vådor så väl för de blifvande rotarne som för de fattige. Många af de förra skulle få blifva mycket mera än nu betungade af fattigvården, då kostnaden för underhållet af de inom dem bosatte fattige naturligtvis af majoriteten inom socknen, som hade ett mindre antal fattighjon, skulle kastas uteslutande på dem och således blifva drygare än nu, då den är fördelad på hela kommunen. De fattiga skulle blifva lidande derigenom att understödet af roten ofta måste blifva mindre, än om det lemnoades af hela socknen, och det skulle mången gång blifva svårt för: en arbetare att bli mottagen i en rote, då dess medlemmar naturligtvis måste frukta för att han en gång i framtiden måste underhållas af dem. Den fattiges rätt att välja vistelseort skulle sålunda i månoga fall blifva illusorisk. En roteindelnirg borde enligt hr Lagerstråle: åsigt komma i fråga endast i afseende på de fattiges herbergerande. Epnligt hr Almqvists meniog borde hvarje rote få behålla sina fattige, men kostnaden för deras underhåll fördelas på hela fattigvårdssamhället. Hrr Hans Wachtmeister. Hasselrot, O. Mörner och Heijkensköld försvarade punkten på den grund att roteindelningen just vore det bästa sättet att hindra fattigvårdsbördan: och göra den rättvis. De fattige skalle också, fördelade på mindre kretsar, få en bättre ställning, en bättre vård, än om de inhystes, såsom nu, i fattigstugor. Det blefve lättare att få reda på deras behof och att afhjelpa dem och intresset för dem vore alitid större i en mindre kommun än i en större. Tillräcklig garanti mot att somliga rotar skulle blifva orättvist betungade funnes ock genom stadgandet att en viss majoritet skulle erfordras för att kretsindelovingen skulle komma till stånd samt genom den k. befhde tillagda pröfningsrätten. Anära kammarens tillfälliga utskott hade till och med ansett enkel röstpluralitet fullt tillräcklig. Hr v. Möller ogillade det föreslagna vilkoret för återgången af kretsindelvingen, cnär han var öfvertygad att med ett sådant stadgande den roteindelning, som en gång kommit till stånd, aldrig skulle kunna afskaffas, ifven om de förhållanden, som kunnat berätviga dess tillkomst, sedermera blifvit förän Irade. Punkten godkändes genom omröstning med 30 röster mot 20. Kammaren beslöt att uppskjuta behandlinogen af de följande punkterna till ett annat sammanträde och åtskildes närmare midnatt.