Dagens Nyheter – 13 juli 1866, sida 2

NR SA —— nor och regnbågar; en matbit skulle ej smakc illa, ty jag har ej ätit sedan morgonen. — Regulatorerna, utropade man och de rysligaste eder och förbannelser hördes ifrån allas läppar. Hvad som isynnerhet uppretade dem, var den omständigheten att de ej kunde upptäcka fiendens spår, som blott liksom dök upp när de ämnade begå något nytt skurkstreck för att sedan åter spårlöst försvinna i skogen. Jenkins lät dem rasa! han drack i djupa drag ur den fulla whiskybägaren och gjorde heder åt maten utan at. besvara en enda af de frågor, som ställdes till honom. Omsider hade han slutat. — Gif mig en yllefilt, ty jag börjar frysa och de hundarne hafva tagit allt ifrån mig. Man bragte honom genast det begärda plagget, hvaruti han nu insvepte sig. Han berättade nu uti få ord hvad som passerat, förteg ingenting och lade ej heller något till, men händelsen var i sig sjelf så gräslig, att åhörarne vid hans berättelse upptändes af den häftigaste harm och vrede. Men hvarest uppsöka bofvarne? Nu meddelade han dem uti så klara och tydliga ordalag, den upptäckt han gjort på morgonen, att det ej var möjligt att tvifla längre. Hvad han berättat, kompletterade Ashley, som sjelf förut genomvandrat hela säfsträckan, ty han hade der ämnat anbringa en upplagsplats för bränsle, när ångbåtarne börjat passera Röda Stranden. Han tycktes känna till stället mycket väl, ty han hade der uppfört en riskoja, hvarect han tillbragt treane nätter. Han uppgaf emöllertid sin plan, ty ångbåts