per så sannt återgifna på duken. Och dessa kännare,, som med mycken högtidlighet hålla på att bedöma värdet af salig herrns porträtt, äro de icke lyckade, natursanna och gamla bekanta? — Jo, visst! — Vi kunna dock ej afhålla oss från att beklaga, att tonen i denna tafla går för mycket i gråbrunt, samt att bonden längst till höger i förgrunden ser ut att ha haft för brådt till auktion, så att han ej hunnit blifva fullt färdig; detta inverkar något störande. Afven skulle man kanske med skäl kunnat önska, att karnationen i allmänhet varit något renare. Utom en mängd, som vanligt ypperliga, porträtt, har vår skickliga m:ll Lindegren exponerat åtskilliga genretaflor af stort värde. Frukosten, ett litet anspråkslöst motiv från barnkammaren, men så naivt och älskligt återgifvet, att man ovilkorligen stannar i beundran; och bland alla de arbeten, vi hittills haft nöjet att se af denna frejdade konstnärinna, måste vi tillstå, att detta fängslat oss mest. En moder, påklädande sitt barn och En sörjande familj, äro eljest äfven, bland andra, utmärkta konstalster, framtrollade af m:ll Lindegrens pensel. M:ll Lindegrens taflor röja i allmänhet styrka i teckning, smak i val af anslående motiver samt trohet i uppfattning af naturen, fast man kanske någon gång haft skäl att anmärka, att koloriten varit en smula tung. M:ll Börjesson, en ung, talangfull konstnärinna, som på sednare tiden gjort anmärkningsvärdt vackra framsteg, har exponerat några mycket täcka kabinettsstycken, hvilka alla bära vittnesbörd om den friska vind, som under de sista tio åren börjat blåsa inom svenska målarakademien. N:o 220, Sten Sture d. ä. mottages som segrare efter slaget vid Brunkeberg af sin gemål och Stockholms borgerskap af grefve Rosen. Det är ju en gammal tysk, som förirrat sig hit ibland oss ärliga skandinaver!, hörde man häromdagen en konstvän utropa, i det han stannade framför denna tafle. Nej, visserligen ingen gammal tysk, utan en modern skandinav, som fått det infallet att drappera sig uti en gammal tysk riddarskrud, kunde man ha svarat. Grefve R. har i detta, såväl som i många af sina öfriga arbeten, lagt i dagen eu icke vanlig talang, och fastän till åren ung, är han i konstnärlig utbildning ganska långt framskriden, och synes med ifver ytterligare studera sig in i konstens mysterier, samt visar ett synbarligt sträfvande efter originalitet. Originel blir dock ingen på imitationens väg, äfven om man väljer till förebild någon, som mer skäl kunnat kallas ett gammalt original. Inom konstens område är det ingenting, som så lätt skapar maner eller kommer medfödda rika gåfvor att inyta sig i växten, som just efterapningen. Studera dina föregångare, men efterapa dem ickel — är en regel, som ej för ofta kan inskärpas hos den unge artisten, som änna cj hunvit förbi andra milstolpen på konstens långa bana. Nationel framför allt och sjelfständig så mycket som möjligt! JESSE SST ng Es el ra FT ta dr SETS ts LAVA dd tad oder De sl DR gegen bete OR