Dagens Nyheter – 13 juli 1866, sida 2

Tätteg. och polisnybeter. Polisen. En gammal väl bekant bedragare, som återigen varit framme. Förl. onsdag förekom i poliskammaren ett mål, under hvars handläggning följande upplysningar inhemtades. För någon tid sedan stod i denna tidning att läsa en annons, hvari söktes förlagsman i ett mycket vinstgifvande företag, och anvisning för erhållande af närmare besked härom vore att inhemta i ett hus vid Luntmakaregatan. Bland andra, hvilka nappade på kroken, var en handlande A. på Söder, hvilken en dag infann sig å det anvista stället, der han träffade på en väl bekant personlighet, f. fabrikören Strandqvist, hvilken med sin kända öfvertalningsförmåga lyckades att inbilla A., att det annonserade företaget vore utomordentligt fördelaktigt. Det var dock icke Strandqvist sjelf, som sökte det äskade förlagskapitalet, utan en stenhuggare vid namn Nilsson, som hade sitt stenhuggeri vid Rörstrandsgatan, och S. försummade naturligtvis icke att genast föranstalta om en presentation mellan stenhuggaremästaren och hans blifvande förlagsman. Det förmenta stenhuggeriet, hvilket skulle vara Nilsson tillhörigt, besöktes naturligtvis, och snart var A. fullt öfvertygad om att allt var ärligt och uppriktigt för honom uppgifvet. Efter många förespeglingar om den stora vinst, som väntade honom, beslöt sig A. för att ingå i företaget och skriftligt kontrakt upprättades mellan honom och Nilsson, hvilket i går företeddes i poliskammaren, dervid de begge kontrahenternas namnteckning fanns bevittnad af Strandqvist och förre kammarskrifvaren Hervån. Härefter öfverlemnade A. åt Nilsson såsom en liten försträckning att börja med 400 rdr rmt. Snart kom dock A. underfund med att alltsammans var ett listigt bedrägeri, och att Nilsson alldeles icke hade någon huggen sten att aflåta. För att emellertid hindra Nilsson att fortsätta detta bedrägeri och befria andra :från7att råka ut för samma skälmstycke, som han sjelf, anmälde A. saken hos polisen, som nu tog hand om Nilsson. Då målet förekom i poliskammaren, medgaf Nilsson att hans uppgifter till A. derom, att han skulle hafva ett större upplag af huggen sten att afyttra, voro falska och det hela ett bedrägeri för att komma åt pengar. Af de erhållna 400 rdr hade han lemnat Strandqvist 150 rdr. Denne, som var inkallad att höras öfver sin delaktighet uti ifrågavarande affär,, påstod helt frankt, att han icke haft något annat med saken att skaffa än att han gifvit A. anvisning på Nilsson, såsom den der behöfde en förlagsman, och varit närvaraade vid kontraktets uppgörande och underskrifvande. Några penningar hade han alldeles icke mottagit af Nilsson. Denne, som en ång tid saknat ordentlig anställning och för närvarande är utan stadigt hemvist, inmanades derföre i häkte och målet remitterades till rådstufvurätten. Enligt i förrgår å den detektiva polisafdelningen gjorda anmälningar hafva åtskilliga andra personer blifvit å samma sätt som A. lurade på ett sammanlagdt belopp af 12 å 1300 rdr rmt. (D.-B.) Drunknad. I tisdags e. m., kl. omkring 5, inträffade den olyckshändelsen, att arbetskarlen Johan Malwmlunds 13-åriga dotter, Anna Augusta, som för sommaren var anställd att sköta färjan emellan Heleneborg och Långholmsvarfvet, af våda drunknade invid nämnda färja. Vid polisförhöret härom i förrgår upplystes det, att den omkomna fallit i vattnet under det hon på färjan rasat med en annan mindre flicka, hvilken också kom i sjön, men kunde af en tillstädeskommen karl räddas. Landsorten. För någon tid sedan uppdrog handelsbiträdet E. Berndtsson i Göteborg åt en karl derstädes, som han icke kände, att från Skeppsbron bära en kista med kläder m. m. till B:s bostad. B. var nog oförsigtig att icke sjelf följa med karlen, oaktadt Henne hade ett utseende, som icke rekommenderade honom hvarken till medborgerligt eller enskildt förtroende. Också blef följden den, att B. hela dagen fick kasta fåfängt spanande blickar efter den okände mannen och den välbekanta kofferten. B. som började finna, att han blifvit lurad, anmälde saken i polisen. Polisöfverkonstapeln Larsson lyckades slutligen att få reda på, att en karl vid namn Gustaf Mårtensson hos en handl. J. Johansson insatt en koffert, hvilken han förklarat för sin, men som sedermera befanns vara just den, som blifvit Berndtsson frånstulen. Åttkilliga klädespersedlar funnos väl qvar i kistan, hvilken synbarligen hade blifvit uppbruten, men andra voro deremot bortstulna. Gustaf Mårtensson blef naturligtvis efterspanad och i måndags morse gripen. Vid ettförberedande