Dagens Nyheter – 13 juli 1866, sida 2

Al vår utmärkte porträttmålare Troili äro 5 porträtt och ett aMunkbufvud exponerade, alla vackert uppfattade och serdeles delikat och omsorgsfullt utförda; man skulle nästan kunna säga att vissa bland dem, t. ex. n:o 292, äro för mycket utförda. Inom samma fack se vi åtskilliga arbeten af hr Staaff, en ibland våra lyckligast utrustade konstnärer, hvilken länge varit känd som skicklig historieporträttoch genremålare, och nu, såsom ett ytterligare prof på mångsidighet, öfverraskat med ett vinterlandskap, så äkta nordiskt och så gratiöst utfördt, att sannolikt hvilken landskapsmålare som helst ej skulle dra i betänkande att sätta sitt namn derunder. Af hr Nordenbergs tvenne genretaflor står, hvad utförandet beträffar, onekligen n:o 170, En läsare stör fröjden i en gillestuga. framom Tiondemötet, n:o 169, hvilken sednare dock har ett vida intressantare motiv och äfven, oaktadt dess svagt återgifna karakterer, gör sig bättre förstådd Handlingen i gillestugan är svår att fatta, och den första fråga man gör sig är: hvad har den unga flickan för svåra missgerningar att förebrå sig, eftersom hon så förkrossad kastar sig ned i stoftet för den inträdande mannen? Man kan icke antaga, att hon, om än utan tillstånd närvarande vid gillet, vid forsta åsynen af en läsarepredikant faller till jorden, liksom man har svårt att förstå, hvarför läsarens ankomst väcker en så förskräckande uppståndelse äfven bland de andra i lekstugan närvarande. Denna tafla är dock i utförande och teknik serdeles lyckad och lemnar färgen föga öfrigt att önska. N:o 40, aS:t Sigfrid, som döper allmoge i Småland, af hr Blackstadius, vittnar om betydande framsteg hos denne konstnär och ger mycket godt hopp för framtiden. En vacker, poetisk tanke genomgår det hela, grupperingen är pittoresk och man träffar på flera rätt karakteristiska hufvuden. Man skulle önskat någon mer omsorg och säkerhet vid teckningen af åtskilliga figurer, samt litet klarare färg; men intrycket af det hela är godt och man dröjer gerna en stund i betraktande af det allvarliga och tilltalande i denna figurrika tafla. Friherre Koskull har ntställt flera och vackra taflor, bland hvilka vi isynnerhet fästa oss vid n:o 124, aTiggare utanför en kyrkas. Denna taflas på samma gång kraftiga, fina och natursanna kolorit gör, att man med välbehag stannar framför dessa tiggare, mot hvilka man dock kan göra den aomärkningen att de se väl astädade ut. aMorgonen efter en maskeradbal,, u:o 122, al samma konstnär, föreställer en fängelsescen mellan en !ångvaktore och en uti pajas-kostywm utstyrd uvg man, hvilken sednare, sittande på golfvet och med tvdliga tecken till cbondångers, af den förre mottager underrättelsen kvarför hav erhållit ett så föga angenämt nattiogi. PTaflan är förtjenstfullt wålad och uttrycken med sanning och liflighet återgifna. — N:o 121, eKyrkstöten är något mattare än de förstuämnde, men omsorgsfullt utförd. aPrest i Sakristian, n:o 123, kan äfven med skäl räknas till hr Koskulls bättre arbeten. Hr Wallander, troligen den produktivaste af alla svenska målare, har, enligt katalogen, expor nerat icke mindre än 22 taflor. Vi kunna blott omnämna några af dessa. N:o 318, cBruddans i Osteråker, med serdeles god ljuseffekt, klar färg och en mycket liflig och intressant komposition, hörer, jemte 328, aJesuiternen, till denne konstnärs bättre taflor, och om vi påstå att den sednare, eller cJesuiterna borde kunna räknas som hr W:s mästerstycke, så tro vi oss icke hafva sagt för mycket. aFriaredans i Delcbo, n:o 332, ådrager sig och är värd mycken uppmärksamhet genom det Hf och rörlighet, som konstnären mästerligt förstätt att nedlägga i hvarje figur; men man måste förbise den svartbruna färgton, i hvilken hela taflan märkvärdigt nog är hållen, N:o 334, Auktion på ett gammalt herregods är en till uppfinniogen mycket lyckad tafla, som eger många sanna och humoristiska figurer och situationer. Ensamt denna uppblåsta och penningdryga borgarfamilj, som nedlåter, sig att ge aubud på åtskilliga, den gråtande enkans fordna dyrbarheter och pretiosa, kan ge anledning till många betraktelser, och man öfverraskas att finna dessa väl kända tyverröstad. Det var också alldeles nödvändigt SN sr Ven An ee IRAN