Dagens Nyheter – 13 juli 1866, sida 2

, verröstad. Det var också alldeles nödvändigt att man skötte om hans sår, så mycket mera som man icke visste hvilka vedermödor man nu gick till mötes. Blott en person, som ständigt lefver i skogar, och hvilkens kropp genom sjelfva det lefnadssätt han förer blifvit till den grad härdad att man skulle kunna tro den vara af jern, endast en sådan person hade kunnat tåla den misshandling Jenkins undergått. Då man slet at honom skjortan, som klibbade fast vid ryggen och tvättade hans sår med bränvin, blef han dödsblek i ausigtet och förlorade besinningen för ett par minuter. Snart öfvervann han dock denna svaghet. Han återfick sansen efter en kort stund, tömde halfannan bägare uppvärmd whisky, lät sig derpå förbindas och begärde omedelbart derefter en bössa och en hagelpung, för att icke förspilla den dyrbara tiden. Men hagelpungen kunde han icke eus hänga på sig, emedan remmen tryckte honom; han måste derföre binda den vid sidan och blef icke lugn, förrän han såg männen beredda till att bryta upp. Fru Border hade emellertid skaffat en säng åt hans hustru, och solen försvann just bakom trädens höga toppar, då de vredgade Moderatorerna redo vt på sitt hämndtåg. Icke en enda man stannade i Brownsville. Border hade väpnat sina negrer, och då Jenkins mönstrade den lilla skaran, räknade han tjuguen stridsduglige män, med hvilka han kunde besegra ett dubbelt så stort antal af banditerna. (Forts.)