Dagens Nyheter – 13 juli 1866, sida 2

— Regulatorer! skrek Ashley. Och vi skulle tåla attt sådana der skurkar vanhedra Regula torernas ärliga namn, af fruktan för hvilka de bofvarne måste fly hit ifrån de andra staterna? Vid Gnd, hädanefter skall i Texas ingen rättsinnig man vilja bära detta namn, som blifvit så nedsmutsadt af dessa banditer. — Så låtom oss antaga ett annat, svarade Jenkins; må vi kalla oss Moderatorer och j kunnen vara förvissade om att då vi redan i dag anställa hetsjagt efter dessa herrar, skall Moderatorernas namn för dem blifva lika fruktansvärdt i Texas som Regulatornamnet var det i Arkansas. — Nåväl, Jenkins, utropade Ashley, så må ni också åtaga er anförarskapet och jag skall troget bistå er. Som jag tror, äro vi äldst af grannarne och hafva båda en gås oplockad med de der herrarne. När skola vi bryta upp? — Straxt, svarade den gamle mannen, i det han sprang upp från sin plats, för hvar minut vi dröja löpa vi fara att förlora fångsten. — Men ni, som är betäckt af sår, inföll fru Border, skall väl icke följa med. Ni får icke komma härifrån förrän jag förbundit er. Alla den lilla koloniens qvinnor hade samlat sig omkring den gamle mannen. Denne genmälde: — Äh, min fru, jag håller väl ut så länge, till dess vi få tukta de hundarne. Sedan kan det bli tid att tänka på mina gamla ben. — Och om ni blir sjuk, ropade Border, mista vi vår anförare; ty vi måste angripa från tvänne sidor, och Ashley kan icke vara på mer än ett håll. Gubben ville fortfarande vägra, men blef öf