Dagens Nyheter – 13 juli 1866, sida 2

än de som uttalat klander, vi låta hvars och cos mening i den saken gälla för hvad den kan, och glädja oss endast åt, att vi ändtligen fått en byggnad, der vi kunna förvara våra värderika samlingar af allehanda slag på ett värdigt sätt. Hafva omdömena om mus6ets yttre varit hvarandra rakt motsatta, så ha de hvad dess inre beträffar förenat sig, som vi tro, allmänt i erkännandet, att det vida öfverträffar hvars och ens förväntan och gör ett högst angenämt och på samma gång storartadt intryck på åskådaren. Det är dit vi nu bedja läsaren vara oss följaktig och uppför de vackra trappnppgångarna för att göra en vandring genom de salar, som upplåtits för konstexpositionen. Vårt knappa utrymme tillåter oss icke att så fullständigt, som vi skulle önska, och som den vackra utställningen otvifvelaktigt förtjenar, genomgå den rika samlingen, utan vi måste inskränka oss att för dem af våra läsare, som icke ha tillfälle att göra besök på stället, i korthet redogöra för de intryck, som åtskilliga taflor gjort på oss. Bland taflorna inom den svenska afdelningen intager obestridligen n:o 102, Gudstjenst i Löfmocks fjellkapell i lappland af hr Höckert, främsta rummet. I fråga om komposition, teckning och färg synes den oss vara ett fullständigt mästerverk. Man har gjort den anmärkningen, att hon är något mörkt hållen; men från det lilla fönstret i fouden kan man ej vänta så särdeles stark belysning. Denna tafla tillhör Museet i Lille i Frankrike, skänkt dit af kejsar Napoleon. Af samma mästares arbeten ställa vi dernäst n:o 104 Bellman i Sergells atelier, hvars klara och ytterst subtila kolorit svårligen låter sig öfverträffas. Denna tafla är utförd med en säkerhet och bravour som vittna om den fulländade konstnären. Vi vilja dock anmärka, att fru Schröderheims figur kunnat vara något mer vårdad ifråga om teckning och modellering. M 105 Gudmors besök är äfven klart och kraftigt målad, med val iakttaget luftperspektiv, hvarigenom figurerna m. m. blifva alldeles fristående och man tycker sig kunna räkna flera alnar från främsta föremålet och till fonden. Man finner i Gudmors besök semma val af belysning som i 2 102, nemligen från ett litet fönster i bakgrunden; detta kan icke, enligt vårt förmenande, gifva det starka och jemnut utbredda Jjus, som är anbringadt på de två framom detsamma stående, för att icke säga uppställda, qvinnofigurerna. Kunde gudmor komma att vända sig något mer åt sin lilla skyddsling, öfver hvilken hon tycks fröjda sig, så skulle taflan vinna icke obetydligt. Interiör fråu ÖOrsan, M 109, är en akta perla bland kabinettssycken; klar, harmonisk och saftig i färgen, gör hon det bästa intryck. Rättvikskullan i förgrunden synes vara med förkärlek at konstnären behandlad, och har hou ledigare stälining och är kanske bättre tecknad än öfriga figurerna i denna lilla älskliga tafa. Hr Winges stora tafla Loke och Sigyn, M 341, intager ett utmärkt rum på konstutställningen. Hon är för allmäut känd och beundrad för att vi här skulle behöfva uppehålla oss vid henue längre än vi hinna underskrifva det vackra vitsord hon redan fått, det nemligeu, att hr W. genom denna storartade historiemålning riktat musei samlingar med ett i allo gediget konstverk, och skulle vi önska att snart få se flera lika goda produkter af samma hand. — I M 343, Ingeborg väntande Hjalmars återkomst, har hr W. visat nytt prof på sin stora förmåga att måla vackra qvinnohufvuden. Hr Fagerlins lilla tafla, cRökande gossar, n:o 82, är redan tilläckligt bekant, och om hon än till motivet icke är fullt så intressant och tilltalande som samme konstnärs förlidet år i Dublin exponerade aFrieri, så kan hon dock hvad utförandet beträffar ställas vid sidan om denna. Ett sannut och med omsorg utfördt konstverk har deu egenskapen, att det väcker ens intresse ju mera man betraktar detsamma, och detta är just förbållandet med hr Fagerlins arbeten i allmänhet. N:o 112, cBjörndans, af Jernberg, är, liksom hans öfriga tvänne här exponerade arbeten (n:o 113 En lånsökande och n:o 114 aStillelen) mästerligt behandlad med en förträfflig ljuseffekt och god kolorit, allt vitnande om den franska skolan. Ka OCR 2 — Regulatorer! skrek Ashley. Och vi skulle i