Dagens Nyheter – 13 juli 1866, sida 2

dt MEDE FEN —— GE frågan hade fallit och floden hade blifvit alltmer igenväxt af säf. Om förbrytarne verkligen valt detta ställe för att gömma sig, så svor han på att de ej kunde finnas annorstädes än i hans gamla riskoja; en gång der, voro de fångade, om man afskar dem reträtten till floden. Detta vore ej svårt att verkställa. Framför allt måste man försäkra sig om Joes kanoter och bemanna dem med en del af deras folk. De öfriga skulle storma riskojan och på sådant sätt kunde man fånga dessa banditer, som hota att mörda dem alla och ödelägga deras dem. Border föreslog då att man till dagen derpå skulle uppbåda så många kolonister man kunde påträffa och först dagen derefter utföra sjelfva angreppet: — I öfvermorgon, utropade Jenkins. Tron j verkligen att en enda af skurkarne då finns qvar der, eller att det är så mycket öfrigt af våra hästar som ett hårstrå? Nej, vid Gud; den djerfhet hvarmed de öfverföllo mig, deras närmaste granne, och den hjertlöshet hvarmed de ville beröfva mig och min stackars hustru lifvet, visar nogsamt, att de ej bry sig om huru stor harm och vrede deras illgerning väcker. Nej de äro mogne för döden och hvarken i öfvermorgon eller i morgon, utan nu i natt, i afton, denna timma måste vi bryta upp om vi vilja angripa dem. — För tusan, inföll Border, det kan man kalla att göra slag i saken, och tror jag att Jenkins har rätt och hoppas att vi för framtiden kunna bibringa herrar Regulatorer den öfvertygelsen att de ej längre ostraffadt kunna drifva sitt spel härstädes.