Dagens Nyheter – 7 april 1866, sida 2

danska öarhe utan saitimanhang med kontinenten. Deremot blir det alltid för dv tre nordiska rikena gemensamt at största fördel och allmänt gagn, att dem emellan städse befästes en uppriktiy vänskap, samt en både Hterär, kommerciell och social sumfärdsel med ömsesidiga utbyten af rättigheter och skyldigheter. Detta utgör, och kan ännu mer för frumtiden bilda cn verklig styrka, emedan, med bibehållande af de resp. folkens särskilda egendomligheter, derifrån kuuna utvecklas fredens välsiguclserika frukter för ett homogent framätskridande i välståud och kultur. Tjenstehjomsbetyg. Ausändt.) Som vi veta att redaktionen af sDagens Nyheters är rättvis och opartisk hoppas vi att erhålla plats i nämude tiduing för totjande uppsats, hvuken innehåller ett svar på insända uppsatsen om Tjenstehionsbytes i sDagens Nyheters ME 380, — Vi kunna icke annat än på det högsta gilla den nämnde uppsatsen om Tjenstehjousbyten, ty. det är fullkomligt sannt att många tjenare på långt när icke iäro sådana de borde vara, men vi vilja bloit tillägga att det är också lika fullkomligt sanut att lika många husbondefolk icke heller äro sådana de borde vara. Det finnes också tyvärr många dåliga husbönder och mwatmödrar ibland bade so ko bittre och s. åa. sämte personer, till och med riktiga skojare, supare och barbarer, hvilka äro lika pratsjuka, näsvisa, sturska, sqvalleraktiga och slarfviga, som tjenarne. Ja, husbönder och marmödrar som med högmod, förakt, ilska och orättvisa bemöta sina tjenare, hvilken sanning val ingen rättsinnig menniska kan förneka, ty det lärer ju den dagliga erfarenheten. Skola nu sådana husbönder gifva siua tjenure muntliga rekommendationer så kan väl hvar och en veta att de icke blifva till deras fördel, om änskönt tjevaren skulle vara den bästa tjenare man kunde finna. Det går derföre mycket orätt till med både muntliga och skriftliga vitsord, det beror på husbondfolkets sätt och lynne, det kan bero på många orsaker och mänga omständigheter, bero än på det ena och än på det andra, hvarföre en god tjenare kan få ett dåligt vitsord och en dålig tjenare ett godt vitsord. Det blefve för den stackars tjenaren, hvilken redan som tjenare ju är den förtryckta, ett slafveri, om den ioutet skulle våga säga något eller klagi då han eller hon kanske stundom bemötas med orättvisa, utan måste lida och tåla allt af fruktan för att få dåliga vitsord. Det är ju klart att en stadgad tjenare icke flytvar utau någon orsak, och då är det också klart att busbondefolket äro deröfver hemligt förargade och i förargelsen deröfver icke tala till tjenareus fördel. Ginge det lika rättvist och opartiskt till härutiunan, så skulle det vara en sådan författning som ålade tjenare då de flytta att äfven gitva sina husbönder betyg huru tjenaren blifvit bemött, hvilket betyg husbonden skulle vara skyldip att uppvisa för den tjenare han sedan ämnar taga i sin tjenst, likasom tjenaren får göra. På detta sätt skulle många clakheter å båda sidor uteblifva och mera sanningsfulla betyg skulle sedan utgifvas Men som det uu är går det icke rätt tilll utan det är med detta som med mycket annat i vårt land, att de höga, stora, rika och mäktiga blott arbeta för sina egna intessen och fast de dermed skada de ringa och fattiga, så fråga de icke efter sådant, utanu det skratta de endast ät. — Detta ville vi ödmjukligen påpeka, ty emedan vi hvarken äro tjenare eller husbönder, tro vi oss vara opartiske att i denna sak uttala vära tankar, fast vi icke riktigt äro kännare i det grammatikaliska språket; men det anse vi för mindre betydaude, tv det är ju sat och mening som man hufvudsakligen skall fästa sig vid och icke vid formen af ett språk, emedan språket är ju bara ett medel för att kunna säga en annan sina tankar. Den ogrammatikaliske kan ju hafva lika kärnfriska taukar som en kännare I grammatik och det vore ju en elakhet om då den ogrammatikaliske icke skulle få säga sina tankar blott för en sådan småsak att hau icke kan stöpa sitt språk i en viss form. Opartiske. Wendes artilleriregemente. Det förljudes med anspråk på twilltörlitlighet, utt chefen för kongl. Wendes artilleriregemente FRA PR AN te: m— a A 4 .