— Kanske ni har något möte? sade den rosenfärgade dominon, något darrande på rösten. — Just det. — Med ett fruntimmer förmodligen? Rolf svarade endast genom en jakande åtbörd med hufvudet. — Och, frågade den rosenfärgade dominon, ingenting skulle kunna förmå er att afstå från detta möte? — Intet. — Är ni säker derpå? — Ja, vid Gud, det är jag. — Den som väntar er är då mycket skön, mycket ilskad? Rolf svarade icke; men ett småleende af obeskrifligt uttryck sväfvade på hans läppar. Den uuga gvinnan återtog i en ton af bitterhet, som tydlig n röjde svartsjuka: Är hon vacker? — Den som jag skall sammanträffa med om två timmar? Ja. — Så vacker ni än är, min fru, svarade chevaliern, skulle ni upphöra att vara balens drottning, om den som väntar mig inträdde, här... Hon behöfver endast visa sig för att herrska, endast med en fingerspets vidröra den trogvaste älskare, för att förmå honom att vända siu älskarinna ryggen och följa henne. .: — Jag förstår er icke, mumlade den rosenfärgade dominon. Rolf fortfor med en slags hänförelse: — Den som väntar mig är verldens drottning .... Ingen kan motstå henne och ingen vara henne otrogen; ty hon släpper icke sina