Dagens Nyheter – 7 april 1866, sida 2

— Ja, jag tror det.... Skulle jag kanske misstaga mig? — Icke omöjligt... I alla händelser ser ni ju att jag känner er. — Det kan jag inte tvifla på. Men huru har ni kunnat känna igen mig under denna förklädnad? — Det skall ni få veta sedan. — Hvarföre iute genast? — Emedan jag skulle afslöja hela min hemlighet, om jag besvarade den frågan. — Och ni vill behålla er hemlighet för er sjelf? i — Ni skall få del deraf... Men här tycks det mig inte vara rätta stället will att omtala hemligheter. — Min fru, ni retar på det högsta min nyfikenhet. — Det beror af er sjelf att få den tillfredsställd. — Nu straxt. — Och huru skall det gå till? — Är ni utan sälls skap? — — Nå, då lemna vi balen. — Och bege 0ss... hvart? — Hem till mig. — Mäske, sade Rolf, jag skall följa med er; men jag anser mig böra på förhand upplysa er om en sak... — Hvilken då? — Jag kan icke egna ev längre tid än två timmar. — Icke på något vilkor? — Nej.