Dagens Nyheter – 13 februari 1866, sida 2

modren hittat vid stranden af Helgeå och qvarglömt i köksfönstret, och som af barnet antogs vara socker, men i sjelfva verket var arsenik. Testamente. Rådman Ehrenqvist i Borås och hans numera aflidna hustru hafva genom testamen tarisk disposition skänkt 500 rdr till hvardera af Hellstads, Wings, Rångedahla, Toarps, Borås stads folkskolor och Maria-stiftelsens i Borås flickskola, samt dessutom tili fattigvården i Borås inlösta aktier i Borås jernväg till belopp af 2,100 rdr, samt till Borås frivilliga brandkår 250 rdr utom förut lemnade 50 rdr, och till Borås skarpskyttekår 300 rdr, allt rmt. Vinterfloran. Uti en trädgård vid Malmö har man den 3 d:s funnit utslagna snösippor, blommas de hängen till arre (Alnus incana), blomkål med hufvud, frodiga och i knopp varande ringblommor och gossen i det gröna, kaprifoliiqvistar med nyss utslagna blad, bladbärande grenar till törnrosor och en cetisus samt snart blommande grenar af Salix acutifolia m. fl. Dödsfall. IEgaren af Elfdals porfyrverk, brukspatron KE. G. Arborelius afled i Elfdalen den 5 d:s i en ålder af 60 år. Vattnet i Östersjön bar denna blida vinter varit mycket högt, så att det i Nyköpings hamn nu står 4 å 5 fot öfver den vanliga höjden; det faller och stiger hastigt, så att den 7 dennes, vid nordlig vind, föll det en fot, men den 8 steg det åter så betydligt, att på flera ställen af kajmuren vid Skeppsbron steg vattnet deröfver. Nöden i Vesterbotten. Från åtskilliga orter af länet, nemligen de uppåt fjellen belägna, förspörjes bekymrande underrättelser om den nöd, som dels genom den tryckande penningbristen och de derigenom förminskade arbetsförtjensterna, och dels, isynnerhet genom de sistförflutna missväxtåren, drabbat en mängd fattiga arbetare och nybyggare, af hvilka mången, sedan alla hjelpkällor till sjelfförsörjning upphört, måst öfvergifva sin hemort för att genom bettlande i de nedre delarne af landet uppehålla lifvet. Så har man under de sistförflutna veckorna i Skellefteå haft besök af många hungrande och om bröd tiggande mödrar, hvilka med sina små barn vandrat omkring för att genom bättre lottade medmenniskors medlidsamhet få sin hunger stillad. UVddevalla—Wenersborgs—HEerrljunga jerrvägs sträckning öfver Hufvudnäsöfallet. I Wenersborgs tidning för den 9 d:s skrifves: Vi hade i går tillfälle att bevista ett, både genom den omgifvande majestätiska naturen och de genom denna förorsakade teckniska svårigheterna lika storartadt som intressant skådespel, neml. öfvertagande af den stora stålbron för härvarande jernväg öfver Hufvudnäsfallet af Göta elf. Ryktet om det tillämnade arbetet hade i går morse till Iufyudnäsön utlockat ett betydligt antal personer från Wenersborg och kringliggande ort, och äfven från Uddevalla samhälle fade flera ledamöter infunnit sig, hvaribland redaktören af Bohusläns tidning, hr magister Lidberg. Folkmassan ökades frampå förmiddagen mer och mer, oaktadt det mindre behagliga vädret, så att vid middagstiden bergskullarne nära den blifvande bron voro beklädda med menniskor, bland hvilka märktes flera damer. Den tafla som nu framställde sig var i sanning pittoresk. I djupet mellan de svarta klipporna dånade det hotande hvitskummande mäktiga fallet, på Rånnumsstranden hade en grupp damer inqvarterat sig i en släda omkring sin lilla trefliga kaffekokare, och på Wenersborgssidan serverade menniskovännen Gjötberg alla slags lifvande Guds gåfvor — så långt förrådet räckte — och på ställningen öfver den sjudande forssen klättrade arbetare under förberedelsen till öfverförandet af den ena af de tvenne reglar, som komma att uppbära bron och de passerande tågen. Under tiden pågingo förberedelserna, hvarvid kommandot likasom vid det slutliga öfverförandet af regeln fördes afhr major Adelsköld, biträdd af ingeniörerna Lindegren och Bergqvist samt byggmästawen Sundvall och förmannen för arbetarne från Bergsund, Fröling, hvarförutan hr Ollman, föreståndare för Bergsunds mekaniska verkstad, der bron blifvit tillverkad, var närvarande för att öfvervaka brouppsättningen, enär verkstaden är ansvarig för arbetets och materialiernas godhet tills densamma efter fulländad uppsätttning blifvit slutligen afprofvad. Fallets häftighet å det ställe der jernvägen passerar elfven, har icke tillåtit anbringandet af ställningar eller stöd i vattnet för densammas öfvertagande, hvilket föranledt att bron erhållit en för lokalen afpassad, helt och hållet egendomlig form, beräknad att för lindrig kostnad kunna föras hel öfver elfven och hvilket äfven gifvit major Adelsköld idten att begagna stål i stället för jern, hvarigenom densamma, genom stålets större styrka kunde göras mycket lättare än om jern, såsom hittills varit brukligt, skolat för sammansättningen begagnas. Som en beskrifning af brons sammansättning och grunden derför emellertid nu skulle taga för mycket rum, så uppskjuta vi dermed till en annan gång sedan bron blifvit fullt färdig. Ställningarne för brons öfverforande kunde af förutnämnde anledning vara mycket enkla, bestående på hvardera stranden aft tvenne spiror, 60 fot långa, lutade emot hvarandra öfver vattnet och stagade, med grofva jerntrådslinor, fästade i strandklipporna. Från foten aflandfästena utgingo derjemte tvenne sträfvor, hopsurrade med förutnämnde spiror och fastgjorda med horisontela bjel