kar, utgående från toppen af landfästena, å hvilka sistnämnda bjelkar plattformen bildades, utskjuande öfver fallet omkring 25 fot från hvardera stranden. In sträcka af cirka 80 fot fanns såleles i midten af fallet, der ingen ställning kunde anbringas. Vid öfverförandet drogs regeln från Wenersborgssidan medelst ett starkt betancourtgpel. fästadt å Rånnumsstranden, dels å rullar och dels å en såpad bana, hvarvid den öfver fallet fritt svätvande ändan uppbars af taljor, fastgjorda i toppen af förutnämnda spiror. id middagstiden voro förberedelserna slutade och handtlangarne, hvilka arbetat strängt sedan tidigt på morgonen: lemnades några minuters rast for erhållande af den extra förplägning bolaget bestod. Kl. 10 minuter efter 1 gats signal att allt vw klart, och strax derefter började den långa rida regeln att långsamt röra på sig i riktning åt Rinuumsstranden; och efter några uppehåll med anledning af det fuktiga vädret, som förorsakade att de nya trossar, hvilka begagnades, snodde ihop sis och slirade på spelen, var bron lyckligt förd öfver elfven några minuter efter kl. 4 på eftermiduagen, hvilket tillkännagafs at ett ljudligt hurra, äfverröstande forsens brus, af arbetare från andra granden, hvaruti de närvarande af alla krafter instämde. Så var då den första regeln lyckligt öfver och utan någon den ringaste olyckshändelse. Alla försigtighetsmått hade visserligen träffats på förhand, till förekommande häraf, men man kan ändå ej vara nog tacksam mot Försynen, som hållit sin skyddande hand öfver företaget, och ej nog berömma de djerfva och raska arbetare, hvilka ofta vår gade sina lit på de slippriga ställningarne. Vid major Adelskölds sida på ställningen såg man under hela tiden öfverförandet varade telegrafkommissarien Traner, görande underliga tecken i luften med armar och händer, hvilka från andra stranden besvarades af telegrafkommissarien Ekvall. Vid förfrågan upplystes, att detta var elektriska tecken, medelst hvilka det var möjligt göra meddelanden emellan major Adelsköld och ingeniör Lindegren, då forsen der oj tillät signaler höras öfver elfven. Flaggor begaguades äfven för ögonblickliga signaler från ena till andra stranden. Tvenne fotografer togo under förmiddagen fera vyer af arbetet och omgifningen, Slutligen få vi meddela, att längden emellan landfästena å ömse sidor elfven är 137!2 fot, att stålet, hvaraf bron är tillverkad, är från Surahammars bruk, samt att brons hela vigt uppgår till 1.000 centner och kostnaden för spannet med materialier och arbete till c:a 25.000 rår rmt, hvilkt med flera 1000 rår understiger priset, om jern skolat för densamma begagnas. Efter omkring en veckas förlopp kommer troligen den andra regeln att öfverföras. Hela öfvergången anordnades och verkställdes med en säkerhet och trygghet som blott den öfverlägsna skickligheten, den säkra blicken, det osvikliga sjelfförtroendet och kallblodigheten förmå. Man hörde icke här dessa bullrande kommandon. dessa hundradetals tjenstvilliga, högljudda och förvillande råd, som t. ex. utmärker våra eldsläckningsarbeten. Konsultationerna mellan cheferna verkställdes tyst och lugnat; allvaret i blicken gaf tydligt tillkänna företagets vigt och den risk, som ett felsteg kunnat föranleda. Öckså voro alla möjliga försig tighetsmått vidtagna. Broöfsergången, detta det vigtigaste arbetet på hela jernvägslinien, är således lyckligt gjord, gifvande ett nytt bevis på menniskosnillets förmåga att öfvergå t. 0. m. naturens hinder. Oss återstår ännu ett af dessa omvexlande och storartade skådespel, som utmärker en jernvägs sträckning öfver så alplika trakter som här, nemligen lokomotivets första passerande af Huf yudnäsöfailet. WANT EEE NT a