Dagens Nyheter – 2 november 1865, sida 1

bädo sig förtroendet, men blefvo i utskottet insatta emot sin vilja. De öfriga synas deremot hafva gjort till sin uppgift att komma dit. Ingendera af dem eger emedlertid hvad man kalla politisk karaktär. Med undantag af hr Staaff, som är jurist, och hr Bergoron som är skolkarl, äro de öfriga enskilda affärsmin, hvilkas vyer troligtvis ej sträckt sig längt utom kommunalförfattningen. I Nya Dagligt Allehanda har man prisat den rättvisa som sagde tidning förmenar att clektorerna — utöfvat vid uts kottstillsättningen. N. D. A. är och förblifver säkerligen den enda om denna mening. Att hrr Hierta, Björek och Berger insattes i utskottet var ej att skipa riättvisa, utan en oafvislig nödvändighet. Utan dem skulle de öfriga aldrig kunnat reda sig. Sammanställer man emedlertid nu dessa tveune utskotts, konstitutionsoch statsutskottens, borgerliga celementer med hvarandra, så faller det, med ledning af hvad vi här andragit, genast i ögonen, att de sakna den inbördes öfverensstämmelse och den personliga kraft, som utgöra de oafvisligaste grundvilkoren för den vid detta riksmöte, mer än någonsin förr, erforderliga samverkande enheten dem emellan. Man känner ganska väl att ridderskapet och adeln samt presteståndet samlades till riksdagen, bekymrade, för att icke säga vacklande. För att döma af dessa tvenne stånds nu gjorda utskottstillsättningar, synes deras mod redan hafva vuxit och deras förtröstan återkommit. Hvadan detta? Från konung och regering har intet ord fallit, som uppmuntrat dem; tvertom. Konungens throntal manade dem på ett storartadt sätt att vika för tidens ovederläggliga anspråk. Någon stödjepunkt för växande motståndsansträngningar hafva de således ej erhållit derifrån. Från något håll måste de emedlertid alltid ansett sig ha erhållit sådana. Bondeståndet står såsom en man. Således icke der. Nej, men i det af hr Muren m. fl. sprängda borgareståndet har konservatismen helt visst sett möjligheter för nya reformfiendtliga kombinationer och operationer. Man kan icke gerna antaga något anmat. Den vältaliga skål som på riddarhusets klubbrum höjdes för hr Muren bekräftar äfven detta antagande. Hrr Murcus, Staaffs, Isbergs, Henschens, Witts och Sundvallsons verk, skulle således redan burit sina frukter. Gifvet är att denna riksdag, i likhet med alla andra, skall komma till ett slut. Men man mäste göra sig den frågan: månne detta slut — huru det än må blifva — likväl icke ultid blifvit vida lyckligare och bättre om borgarestandet, ifrån riksmötets första början, kratvigt och endrägtigt stått, i likhet med bondeståndet och sida om sida med det, såsom en man? Vi tro ej att man skall kunna betvifla det. För blotta denna tanke står det murenska partiet i ausvar. Man skall, och det med allt fog, anklaga det för hvarje förlust och hvarje nederlag, som göres. MHafva ridderskapet och adeln samt presteståndet dragit parti af den första splittringen, skola de säkerligen ej heller underlåta att under riksdagens gång begacna sig af alla de deraf härflytande svaga sidorna. I närvarande stund stå ridderskapet och adeln redan vida starkare i de två första utskotten än borgareständet. Derför hafva vi hrr Muren kousorter att tacka. — -: Bevillningsutskottet intager vid denna riksdag en ganska vigtig plats. Det är inom detta utskott, som tullfrihetsfrågan skall utkämpas. Man känner alltför väl att protektionisterna stå manstarka inom trenne stånd, adeln, presterna och