Dagens Nyheter – 2 november 1865, sida 1

— Dessa herrar ha handlat mycket ridderligt mot sina damer, genom att anförtro en hemlighet ät deras grannlagenhet; men jag som smickrar mig att känna qvinnohjertat, säger med Irans 1: Qvinnan byter ofta om, Och dum år den som tror på henne. Derför skall brölloppet ega rwm i öfvermorgon och tre dagar derefter resa vi il Konstantinopel. Först i den turkiska hufvudstaden omtalade Antonio för sin syster den fara hon lupit, och den list hvarigenom han räddat henne. Efter framkomsten till Konstantinopel lefde vi någon tid i en ljuf hvila, hvars behag ännu mera ökade genom smekmånadens alla fröjder. Men då denna gått till ända, tänkte jag att vår ömsesidiga lycka icke borde hindra mig från att sätta i verketden plan jag uppgjort att få uppträda inför Selim III. Iman jag likväl gjorde anspråk på denna ynnest, ansäg jag mig böra göra mig känd, genom att gifva några representationer i staden; ty huru längt än ryktet om mina seancer uti Italien spridt sig, var det dock föga sannolikt, att mitt namn flugit öfver Medelhafvet; det gällde således att ånyo skapa mig ett namn. Jag lät derföre ställa i ordning en teater, der min gamla framgång fortfor: publiken infann sig i massa, och jag räknade snart landets högst uppsatta personer bland mina ifrigaste åskådare. Öfver denna framgång kan jag vara stolt, ty de af naturen sål I maklig a och flegmatiska turkarne, påminte mig genom den entusiasm de nu visade, om mina hetlefrade italienska spektatörer. Storviziren sjelf bevistade en af