bönderna. I den statsekonomiska lagstiftningen har likväl borgarståndet under flera riksdagar höjt sin röst för affärslifvets fria omsättningsoch utvecklingsrätt. Den enklaste logik i verlden bjöd derföre äfven ståndet nu att insätta i detta utskott personer, lika konseqventa som orubbliga, lika hemmastadda i ärenderna som dialektiskt utmärkta. Enär hr Mur6n sjelf är en ibland den fria tull-lagstiftningens ban6rförare, egde man visserligen ingen rättighet att betvifla hans personliga afsigter i detta fall. Men icke dess mindre, är nu detta utskott tillsatt i öfverensstämmelse med de grundsatser, som ligga vår tids statsekonomiska, tendenser så mycket om hjertat? Vid sednaste riksdag var bevillningsutskottet sammansatt af följande personer: Hr Murån, Hr Bäcklin, Lindeström, Trägårdh, Renström, Hammar, Swartz, Holmqvist, Carlsson, Widell, Odmansson, Låstbom. Hela denna lista är nära nog radikal. Man kan visserligen upptäcka en och annan mindre modifikation eller ötvergående chattering, men ej något mera. På grunden är den af rent liberal färg. Huru förhåller det sig deremot nu? Listan angifver följande personer: Hr Muren, Hr Meijer. Stråle, Trägårdh, Wistrand, Hammar. Ekelund, Rooth, Sandgren, Lindstedt, Odmansson, Hallström. Här stöter man genast på tvenne afgjorda protektionister, hrr Wistrand och Ekelund. Dermed är stafven äfven bruten öfver listan. Hvad skall man säga härom? Påtagligt är att hr Murön icke inom sin egen s. k. majoritet egde det inflytande att hans ens förmådde vaka öfver sitt eget favoritutskott. Måhända är ingenting så klart betecknande vid bedömandet af den Murenska fusionen som denna omständighet. Den skulle kunna leda till hvarjehanda kommentarier, men vi frukta för att redan ha tagit läsarens uppmärksamhet allt för mycket i anspråk, hvarföre vi uppskjuta dermed till dess resultaterna sjelfva börja tala. De öfriga utskotten, bank-, lagsamt allmänna besvärsoch ekonomi-utskotten, komma, efter alla anledningar, icke att vid detta riksmöte spela nägon mera särdeles ingripande rol, hvadan vi icke anse det påkalladt att underkasta dem någon särskild granskning. De 37 ledamöter, som den Murönska sidan hade att disponera, togo emedlertid i första rummet för sig utskottsplatserna. Deraf ej mindre än 17 nykomne. För att fylla det stående behofvet af utskottsledamöter, uppgående till ett adertontal, måste man — det hjelpte ej — låna sig fram från den björekska sidan. Att man dervid uteslöt hr Ridderstad står i fullkomlig öfverensstämmelse med den politiska moral. som i allt öfrigt ledde partiet. På grund af det missnöje, som han måhända hade något skäl att hysa från förra riksdagen, räknade man på, att-äfven han skulle göra chorus med de öfriga missnöjde. Man hade dock den gången gjort upp räkningen utan värden. En man med hr Ridderstads kända uppfattning af ett folkvaldt riksdagsombuds oafvisliga förbindelser till det alimänna — aldra helst vid en riksdag, sådan som denna, då fosterlandets vigtigaste lifsfråga står på afgörandets föredragningslista, — kunde icke annat än känna sig, till fromma för ståndets enhet och frågans framgång, skyldig att uppoffra sitt mer eller mindre berättigade personliga groll. Han var den ende som gjorde det. Huruvida han dervid handlade högsint eller icke, må landet afgöra. Hir Muren, Staaft, Isberg, Henschen, Witt, Sundvallson 0. 8. v. straffade honom emedlertid derför genom att utesluta honom från utskottslistan. Till sist och innan vi afsluta dessa artiklar är det för oss en kär skyldighet att hembära ett uttryck af offentlig aktning och uppmär amhet åt de riksdagsombud, som första gången tagit säte och stämma inom borgarståndet och likväl icke, trots all foglalåt, låtit locka sig att i förväg binda sig af klubb-befästade hederslöften. Den oberoende karaktersfasthet, som de härigenom ådagalagt, hedrar dem alltid. Under alla omständigheter hafva de vetat att bevara i helgd och vörda medborgarerepresentantens förnämsta egenskap, öfvertygelsens fria sjelfbestämmelserätt. Desse nykomne äro: Hr Petrå. Hr Trybom. Engvall). Vougt. Hollander. Wahlberg. Wennerus.