Dagens Nyheter – 4 mars 1865, sida 2

stoppade du tåget? — Anghvisslan gaf ju signal. — Besynnerligt, det finnes ingen menniska i den kungliga vagnen. — Vid närmare undersökning befanns att den upplagda ändan under farten af skakningen hade fallit ner, och derigenom, så kinslig är den nya mekaniken, framkallat varningsljudet. Man ser härutaf hur kinkigt det är att gå den riktiga medelvägen : att påfinna signaler, som ögonblickligen i rätt tid kunna göra tjenst utan att i otid göra en otjenst. (L. W.) Vinterpos! fart. Nyköpings stadsfullmäktige ha beslutit fästa regeringens uppmärksamhet på Oxelösund såsom lämpligaste punkt på svenska kusten för vinterpostföring såväl till Finland som Gotland. Derifrån är visserligen något längre sjöväg till Wisby än från Westervik, men i stället är det endast 53 mil särdeles god landsväg till Gnesta jernvägsstation. Anna Brita Pehrsson i Göteborg. Den ryktbara mörderskan stod itorsdags åter inför rätta i Göteborg, för att höras angående några ännu dunkla omständigheter vid brottet. Vår korrespondent i Göteborg skrifver om den märkvärdiga qvinnan: Med många andra har jag i dag styrt mina steg till rådhuset, för att öfvervara den första nya ransakningen med den bekanta mörderskan Anna Brita Person efter hennes ankomst från Stockholm. För den, som läst redogörelserna för hennes ransakning i Stockholm företedde den i dag hafda undersökningen intet vidare af intresse, om jag undantager sjelfva den brottsligas person, ty hennes bekännelse var i det aldra närmaste lik den i hufvudstaden aflagda. Man måste förvånas öfver detta skarpa minne och hennes förmåga att i en jemmn följd ordna trådarna i sin berättelse, om denne skulle vara diktad. Derpå tviflar dock ingen, och så många omständigheter äro ännu oupplysta och dunkla i denna tragiska händelse, svart som den natt som svepte sin mantel deröfver, att man kan ha skäl till sina tvifvel om icke det skulle låta antaga sig, att mörderskan efter brottets föröfvande gripits af en naturlig yrsel och förvirring och i brådskande ängslan efter att få liket ifrån vinden möjligen först burit det in i sitt rum och lagt det på sängen, hvarigenom blodet i denna och på den mördades kläder kan förklaras — utan att hon nu kan erinra sig detta, eller ock att det endast sväfvar för henne som en virrig dröm, deri hon ej vågar se klart, af fasa för den blodiga gestalt hon måste då med sitt eget samvetes stämma frammana. Andra inkasta, att ytterligare någon hemlighet döljer sig härunder, och att hon ej vill yppa, att hon, om sjelfva omständigheterna vid mordet äro som hon uppgifvit dem sanna, haft liket sedan i sitt rum, emedan någon mer än hon då skulle varit om brottet medveten, och hon just velat dölja detta. Huru härmed än må vara, säkert är, att hon menskligt att dömma synes gripen af verklig ånger. Jag vill ej tro på en maskerad längre, ty det är ju möjligt att en solstråle trängt in i hennes af brott förmörkade själ. Den anklagades yttre var i det närmaste sig likt som då hon afreste, måhända förrådde det affallna ansigtet resignation och ödmjukhet, då det deremot förr bar karakteren af förhärdelsens trots. Men jag vågar ej yttra mig i detta fall, ty iakttagaren är så lätt utsatt för en psykologisk-optisk villa, hvarigenom i hans tycke det iakttagna föremålet får just det uttryck, som han sjelf vill gifva deråt. Så vandrar man ofta likgiltig förbi porträttet af en eller annan märkvärdig personlighet, hvars utseende man ej känner, utan att deråt egna någon vidare uppmärksamhet; men då man så får veta, hvem porträttet föreställer, vill man se och ser deri just det uttryck, som bäst öfverensstämmer med den eller de handlingar hvilka utmärkt originalets lefnad. En stor uggla hade under en längre tid haft sitt tillhåll vid prostgården i Ofvansjö. Häromdagen satt fågeln på skorstenen till brygghuset, så fördjupad i funderingar, att en skytt kunde obemärkt nalkas; skottet small och ugglan föll hufvudstupa genom skorstenen ned i spiseln. FIER