Ett wulsökningsärendes befandling. Följande af trovärdig person Red. af Norrköpings tidningar meddelade berättelse om behandlingen af ett utsökningsärende torde förtjena att komma till allmännare kännedom. En i Norrköping bosatt person egde hos en häradsdomare i trakten af Linköping att fordra 3000 rdr rmt, förskrifna genom revers och intecknade i häradsdomarens fastighet. Som gäldenären var en trög räntebetalare, lagsöktes han för ett par år sedan; men då han derefter fullt ligviderade räntan, sattes utslaget icke i verkställighet. Någon tid derefter blef fordringsegaren i bebof af sina penningar; och, emedan frivillig betalning ej följde, öfverlemnades utslaget till kronofogden i orten. Detta skedde i Majförlidne år. Kronofogden fullgjorde, hvad på honom ankom; han tog i mät och värderade den pantförskrifna fastigheten. Denna hade emellertid gäldenären försålt till sina söner och mågar, hvarefter han gjort konkurs. De nya egarne af fastigheten besvärade sig hos konungens befallningshafvande, som dock genom resolution den 6 Augusti 1864 ogillade besvären och fastställde utmätningen. Auktion å panten blef också sedan utsatt. Men de nya egarne fullföljde hos göta hofrätt besvär öfver nyssnämnda resolution. Dessa besvär utställdes till fordringsegarens förklaring och besvarades af honom inom föreskrifven tid i början af November. Närmare tre månader derefter eller den 30 nästlidne Januari föll hofrättens utslag. Det hette deruti, att som det utslag, på grund hvaraf öfverklagade utmätningen egt rum, endast innefattade åläggande för ofvanbemälde häradsdomare att till fordringsegaren gälda ifrågavarande skuld, samt den omständigheten att fastighet vore för samma skuld intecknad icke lagligen kunde berättiga fordringsegaren att, sedan klaganderne blifvit egare af fastigheten, på grund af omförmälta utslag och utan att klaganderne blifvit för skulden sökte, derför njuta betalning ur fastigheten, så pröfvades rättvist att, med ändring af konungens bef:des resolution, den öfverklagade utmätningen till dess kraft och verkan upphäfva. Utdrag af bref från en svensk officer i nordstaternas flotta. Den 19 sistl. dec., ombord på ångkorvetten Juniata. I morgon ämna vi i drabbning ... Vi skola anfalla fästningarne vid Cape Fear och ligga nu för ankar vid 309 50 n. lat. och 779 35 v. long. Vi äro här församlade 64 ångfartyg under amiral Porters befäl, och 21 ångfartyg, hvilka hafva 15,000 man ombord under general Butler. Det är troligen den största flotta, åtminstone den största af ånghåtar, som någonsin varit samlad på en plats. Om våra tillställningar gå bra, så få vi förmodligen en het och hård strid. Vi hafva en jernklädd fregatt och 3 monitorer som skola gå före; efter komma vi. I vår division af 8 fartyg hafva vi 202 kanoner, och hela flottan har tillsammans omkring 800. Den 12 januari. Fäktningen den 24 och 25 dec. var svår vid Cape Fear. 2 officerare föllo döda bredvid mig. Jag undslapp med en skråma på kindbenet. Vi äro nu utanför Beaufort n:o 6 för att intaga kol och ämna om möjligt taga platsen. Den är befästad med bland annat 60 svåra kanoner. Vi ligga nu för ankar i öppna oceanen — mindre agreabelt denna tid på året — vid Cape Lookout mellan Hatteras och Cape Fear. Min 10 månaders fångenskap i Texas och mina svåra blessyrer från Harriet Lance ha förstört min helsa. Så fort jag med heder kan göra det, tar jag afsked.