ke, och man beslöt slutligen att på stället samla en motsägelsernas ordbok, hvartill redan på åtta dagar åstadkommos ofantliga materialier. Jag anser mig böra citera två artiklar for att gifva en föreställning om arbetet, Jag skall först välja ordet: Embetsman. Den underordnade embetsmannen är en menniska, som jarbetar träget från kl. åtta på morgonen till kl. 4 på eftermiddagen; ibland får han till och med fortsätta arbetet om aftnarne. Naturligtvis är hans lön knapp och otillräcklig. Kontors-chefen behöfver icke taga det så noga; han kan fritaga sig från allt qvällsarbete, och på ett angenämt sätt förena det nyttiga med det nöjsamma. Naturligtvis är en sådan person väl aflönad. Såsom departements-chef uppbär han en betydlig lön, och följaktligen uträttar han platt ingenting vidare. Adel. En person utför en lysande bedrift, räddar sitt fädernesland, utgjuter sitt blod för det eller gör sig berömd genom sina arbeten. Genom ett pergament medgifves honom såsom lön derför rättigheten att uppföda adelsmän. Är han det sjelf? Nej! Han kan icke ens bli det; han är blott en snyltgäst, en parveny, halfblodsrace. Men hans söner skola blifva adelsmän; han kan gifva dem hvad han sjelf icke eger. Ekollonet skall frambringa en ceder, strömmen skall bli klarare längre från sin källa. Allt detta är icke lätt att förstå: följaktligen är det allmänt antaget. En skuldsatt filosof, hvilken blifvit utsedd till president i ordbokskomiten, åtog sig att författa inledningen. Den upplästes vid all