Dagens Nyheter – 20 februari 1865, sida 2

Förekommen jernvägsoljeka Med det snälltåg som i fredags afgick från Göteborg till Stockholm skulle en ny postkupe medfölja. Posten var redan i densamma inflyttad, då en af jernvägens s. k. smörjare, innan bantåget afgick, skulle för en kamrat visa några nya inrättninzar, anbragta under postkupen. Han gjorde dervid den upptäckt — att kupåen ej var fästad vid underredet, utan att den hvilade fullkomligt löst på fjedrarne. Man kunde naturligtvis ej i de sista ögonblicken före tågets afgång afhfelpa detta fel, utan fick man i tåget insätta en af de äldre postkuperna. Detta fördröjde naturligtvis en god stund tågets afgång. — Det är lätt att föreställa sig, hvilken följden skulle blifvit, ifall icke händelsevis genom ett par af betjeningens intresse för sitt yrke denna grofva försummelse blifvit upptäckt. Till en början skulle väl intet märkts, men då tåget kommit i full fart och följaktligen börjat skaka, hade otvifvelaktigt kupegen kastats af underredet och med hela den hastighet, som snälltåget innehade, vräkts i marken. Att blott spillror af vagnen och posttjenstemännens stympade lik kommit att utmärka stället, der olyckan skett, är temligen gifvet. Det måste i sanning icke kännas rätt behagligt för dessa hrr flygande postmästare att sålunda dag ut och dag in vara utsatta för faror och vedervärdigheter, säger GöteborgsPosten i anledning häraf. Ena dagen går ett hjul sönder och hotar med förstörelse, andra dagen kastas kupgen af samma orsak ur banan och på sidan i en stenbacke; tredje dagen är det blott, såsom ofvan nämnts, en tillfällighet som gör, att icke en så godt som säker död afbryter posttjenstemännens alltid ansträngande göromål: detta med förbigående af de gånger, då de än få expediera posten i en som surrogat för kupå använd godsvagn, än i en tredjeklassvagn, der en mängd bönder med närgånget intresse följer expeditionen, allt under det kölden är så stark, att tjenstemännen knappast förmå skrifva några få ord med en blyertspenna för att teckna sig det hufvudsakliga af brefvexlingen till minnes. Teatermnyltf. Vid de kungliga teatrarne, särdeles den dramatiska, hafva på sista tiden inträffat Aera sjukdomsfall, hvarigenom dels uppförandet af nya pjeser blifvit fördröjdt, dels vissa rolter i redan gifna måst öfverlemnas åt andra sujetter. Detta har haft mycket arbete till följd, och ändå måste man draga sig fram med gammalt så länge. Genom fru Hvassers sjukdom, en knävrickning, har Mjölnarfröken ej kunnat gå af stapeln, men är nu bestämd att uppföras nästkommande torsdag. Skulle deremot fru H:s tillstånd ej så snart förbättras, gifves påföljande lördag Carl XI. Dessa begge pjeser äro, så vida hinder ej mellankomma, ämnade att spelas hvar annan dag. En firma och ett hjerta samt En familj upptaga repertoiren för de närmast följande dagarne. På Stora teatern har i anseende till hr Stjernströms opasslighet hr Josephsson öfvertagit Hassans och hr Sandstedt Lomellinos partier i Fiesco. Dessutom gifves Ernani måndagen och fredagen samt Fidelio onsdagen. Under öfning till återupptagande äro å Stora teatern: Profeten och Drottning Elviras Saga. En stor ballett, Robert och Bertrand af Martin inöfvas fitigt. Å Dramatiska teatern kommer att upptagas Ombyten? med fru Almlöf som markisinnan de Breuil, hvilken rol fru Hedin förut innehaft. Såsom något särdeles intressant kunna vi omnämna att Molieres Les femmes savantes, öfversatt af Talis Qualis och benämd Lärdt folk i stubb, håller på att instuderas. Bland operetter är man sysselsatt med Fortunios visa och en Galgfågel, denna sednare komponerad af violoncellisten hr Söderman, som för första gången uppträder såsom tonsättare. Äfven hr Julius Bendix har inlemnat en 1-akts-operett, kallad På Gyllene Citron, men tiden för dess uppförande är ännu icke bestämd. Kongl. teatern. Den klassiska musikens vänner hade i lördags aftou en länge efterlängtad höotid. då Fidelio at Keethowen