Dagens Nyheter – 20 februari 1865, sida 2

kan man lätt tänka sig hur Ju våg mörkret inbrutit. Det enda fönstret var försodt rmod ett slags innanluckor som om aftnaraa stiugdes, men genom dess härs och tvärs löpande springor utträngde svaga ljusstrålar och ljudet af drinkarnes lättfärdiga visor. Denna af säkerhetspolisen väl kända krog var isynnerhet ett tillhåll för den misstänkta kring tullarna ströfvyande befolkningen. Polisen gjorde dock ingenting för att bortskaffa denna krog derföre att en stad sådan som Paris måste ha dylika tolererade nästen, der rättvisan nästan med säkerhet kan räkna på att finna hvad den söker när något större brott blifvit begånget och det gäller att raskt finna de brottslige. Låtom oss beväpna oss med mod och utan tvekan öfverstiga detta nästes tröskel. Det bestod endast af ett rum med en afplankning, hvarest krogvärdens säng var placerad. De helt och hållet nakna väggarna tycktes icke ens. någonsin ha varit hvitlimmade. Fyra smutsiga, rykande oljelampor hängde här och der. Ett halft dussin trasiga bord, ungefär tjugo maskstugna trästolar och en gammal disk, förmodligen köpt på någon auktion, utgjorde salens amöblemang. Kring ett af borden satt ett litet antal karlar, alla med det mest afskräckande yttre. Deras sysselsättning var att dricka en afskyvärd blandning af alkohol med peppar och att ur små lerpipor röka cigarrstumpar,hittade ute på gatorna under de promenerandes fötter. t sedan