gufs på kongl. teatern. Detta tonverk, som i sig innebär nog musikalisk rikedom för två eller tre vanliga operor, har icke varit gifvet här sedan på 1830-talet, i anseende till de svåra sångpartierna, särdeles i hufvudrollen, som skall utföras af ett fruntimmer. Det är nemligen under det antagna namnet Fidelio som Leonora, grefve Florestans unga maka, förklädd till yngling, sökt tjenst hos fångvaktaren i en fästning, för att der söka få återse sin man, som guvernören på fästningen, hvilken är hans dödsfiende, låtit inspärra i en underjordisk håla och redan i två år der qvarhållit på det mest barbariska sätt samt nu slutligen vill döda honom i anledning af en anländ underrättelse att konungen och statsministern ämna komma till stället och hålla sträng räfst med guvernören. Man finner lätt hvilka gripande dramatiska situationer kunna utveckla sig på grunden af denna uppränning. Ändtligen har denna opera nu kommit på repertoaren sedan m:ll Hebbe åtagit sig Fidelios parti, hvari hon ock hade tillfälle att gifva ett nytt lysande prof, ej mindre på sin fina och konstnärliga musikaliska uppfattning och den pietet hvarmed hon tillegnat sig kompositionens anda och derigenom blifvit i stånd att utföra det nästan halsbrytande partiet, än ock på en ny sida af den stora dramatiska förmåga, hvarmed publiken redan förnyade gånger gjort bekantskap i Faust och Hugenotterna. Äfven de öfriga spelande utförde sina partier på ett berömvärdt sätt. Hr Dahlgren såsom Florestan sjöng sitt parti rent och effektfullt. Hr Willman är alltid en förträfflig skådespelare, och hrr Behrens och Sandström samt fru Strandberg hördes ock med särdeles nöje. Också, fastän den vigtigaste delen af handlingen passerar i det underjordiska fängelset, som i förbigående sagdt icke behöfde hållas alldeles så mörkt att man från fonden af salongen knappt kan urskilja figurerna, och fastän stycket icke har något tilldragande för ögat i dekorationer och kostymer, så syntes publiken utomordentligt belåten. M:l1l Hebbe framropades under den första akten och tillsammans med herr Dahlgren efter andra aktens slut samt alla de spelande vid operens slut. — Före operans början spelade kapellet uvertyren n:o 4 E dur och mellan andra och tredje akten uvertyren n:o 3 OC dur, efter hvilken sednare följde en stormande applåd, så ihärdig att kapellmästaren nödgades vända sig om och å sina och kapellets vägnar emottaga publikens hyllning. — Det har anmärkts såsom någonting sällsynt och förut nästan utan exempel, att ifrån det att m:ll Hebbe först uppträdde härstädes i juni sistl. år biljetterna till hvarje representation, hvari hon deltagit, varit antingen alldeles eller i det aldra närmaste utsålda, oaktadt de stycken, i hvilka m:ll H. uppträdt, varit gifna redan förut många gånger, med undantag af Fidelio. Då, enligt hvad vi hört sägas från flere håll och som sistlidet år lästes i tyska tidningar, mill Hebbe lärer hafva en ganska rik repertoar utom de operor, i hvilka man här sett henne, och visar sig hafva den dragningskraft som lockar fulla hus, så är det att hoppas att kongl. teaterdirektionen på samma gång till mötande af publikens önskan söker förlänga hennes engagement, på det man måtte erhålla flera prof af en så mångsidig talang. Exempelvis såsom Maria uti Regementets dotter och såsom Susauna uti Figaros bröllop, hvilka båda pjeser finnas färdiga att gifvas när som helst, skall hon hafva varit särdeles intressant vid sitt uppträdande på teatrar i södra Tyskland och i Köpenhamn. Svenska Industrimagasinet firade i lördags afton sin andra årsfest, som bevistades af en mängd utställare derstädes och andra industriidkare samt ett antal inbjudne embetsmän, litteratörer m. fl. Sedan konungens och prins Oscars skålar voro föreslagna höll öfverste Stål ett tal för exponenterna i magasinet och magister Sohlman ett längre skåltal för mamsell Augusta Brandes, hvari han utvecklade det stora, om än ofta indirekta gagnet af en sådan exposition, som han också ansåg vara en sak som icke kan falla. Fabrikören J. W. Bergström, som föreslagit skålarne för de kungliga personerna, föreslog också skålar för öfverste Stål och, i