Aftonbladet – 10 april 1874, sida 3

Strödda underrättelser. Ur konstverlden. Ett konstnärsmissgrepp. Redan för 15 år 8edan kommo målarne i Disseldorf på den olycks liga idten att uppföra Beethovens pastoralsymfoni, illustrerad af eceniska och pantomimiska taflor. Den af så ansedda konstnärer som O. Achenbacb, Max Hess m. fl. i scen satta representationen fann stor anklang hos publiken, men klandrades naturligtvis skarpt af musikaliska auktoriteter. Konstnärerna i Diieseldorf ha dock trots detta ogillande icke dragit i betänkande att i dessa dagar vid en representation till förmån för sin enkekassa förnya det barocka experimentet att hopkoppla två till sitt inre väsen och sina rundvilkor så olika konstverk. De båda dearne af representationen lära väl hvar för sig ha varit mycket lyckade, i synnerhet den sceniska och pantomimiska, men hela tillställningen var tydligen ett principielt misstag. Detta visade sig också derigenom, att åhörarne icke kunde odeladt njuta af den herrliga musiken, utan likasom drogos åt två olika håll, då än symfonien, än det vackra sceneriet uteslutande tog deras uppmärksamhet i beslag. Representationen beskrifves af en recensent i korthet på följande sätt: Flere retande landskapstaflor gledo förbi åskådarnes blickar, under det att orkestern spelade symfonien. Från ett gladt sommarlandskap med hed och fält förflyttades de till en skog och från denna in på en bygata. Scenen varunder hela symfonien öppen, och landskapsdekorationen sköt sig nästan omärkligt från höger till venster med fint förmedlade öfvergångar, likasom på en promenad landskapstaflorna draga förbi vandrarens blick. På samma gång omvexlade belysningen från morgongryning genom solklar dag till afton med uppgående måne. Allt detta var framstäldt med oöfverträffligt mästerskap. Taflorna lifvades af vackra grupper, hvilkas pantomimiska framställning både stod iscenisktsammanhang sins emellan och hade ett visst samband med musikens särskilda momenter. Vid styckets början vaknade en herde bland sina får på filtet, derefter kommo skördemän, dernäst lustyandrare från staden, hvilka i scenen vid bäcken spelade hufvudrollen, till en del komiska figurer, derpå följde en fest i byn, men dansen afbröts af grälsjuka bönder. Nu uppstod åskväder, och efter detta kom åter en rad af scener af olika SEEN DUNN rr RNSS SR NR SENT