Aftonbladet – 10 april 1874, sida 3

öne dig! Forska, läs emellan raderna och rar stark som du är kärleksfull! Tills klockan slår tolf är du väntad i slottsförstugan, annars bemanna dig med mod till nästa natt. Papperet föll ur Violas hand. Hvad vill allt detta säga? hviskade hon med bäfvan för sig sjelf. Kan det vara ett skämt af Ejnar, och är det hans örvända stil? Men hvartill ett sådant gyckel? Gjorde han spe af hennes kärlek för len mystiska ruinen, eller ville han blott sätta hennes mod på prof? Dock, hvilken sällsam kärleksförklaring, och huru djerf, om biljettens mening var att antyda en sådan. Viola läste skrifvelsen om och om igen. Dessa slängar på ordet Viola, detta F. och detta H! Hvar, o, hvar hade hon sett dem förr? i Ännu en gång fällde hon handen, som höll biljetten, ned mot skrifbordet och stirrade förvirrad ut på gårdsplanen. Då såg hon ett ansigte sakta smyga sig fram mot rutan för att mellan jalusispjä lorna söka lämpligaste platsen till utkik öf ver rummet. Dock då Viola nyss vid fön strets stängande flyttat jalusien åt sidan. var utsigten temligen fri. Viola höll på at uppge ett anskri af förskräckelse, men be: herrskade sig ögonblicklickligen och när made sig obemärkt till klocksträngen vid sidan af skrifbordet. Hon upptäckte nu re flexen af det spionerande ansigtet i den an tika spegel, som satt på väggen helt nära och med lika mycken fyndighet som kall blodighet drog hon derför lampskärmen på sned, så att den beskuggade hennes ege ansigte, medan den deremot gaf ljus ät de främmande. Med häftigt klappande hjerta stödde hor nu hufvudet mot armen, liksom vore ho: försjunken i begrundande och hade ingen ting sett. Det korsande ljusskenet från lampan oci från månen gjorde det i början nästan omöj ligt att få en redig öfverblick öfver de