Aftonbladet – 10 april 1874, sida 2

För några veckor sedan omnämndes denna tidning tvenne motioner rörande d privata läroverken, båda väckta i andr kammaren, den ena af hr Wijk, den andr af hr Hedin. Rörande den första af dess: om lärares vid privatläroverk rätt till tjenste årsberäkning, ifall han iagår vid statens li roverk, har utskottet uttalat sig. Den före kommer till behanling i morgon. Vi fiun med glädje, att utskottet funnit saken beak tansvärd. Det har funnit den i motionei Tframstilda begäran vara med billigheten fordringar öfverensstämmande. Då detder till är i statens eget intresse att bevilj: densamma, har: utskottet för sin del ick tvekat att i hufvudsak tillstyrka den. On vissa närmara bestämmelser ha deremot inon utskottet åsigterna varit delade, såsom de visar sig af den betänkandet åtföljande re servationen. Af motionen framgår tydligen, att motic nären velat fastställa så stränga bestämmel ser och vilkor för vinnande af ifrågavarand förmån, att så beskaffad privat-lärare m kunna ställas i full paritet med ordina rie lärare vid statens egna läroverk. De fins ingen fordran stäld på den senare, son icke motionären stält på den förre; tvärt on är han strängare mot privatläraren, såson man t. ex, finner af bestämmelsen om, at sådan lärare skall ha varit minstfem år vic samma läroverk för att kunna få räkna sig sin tjenstetid till godo. Detta motionens syfte har utskottet i sit betänkande till en del frångått; reservatio nen går-deremot i samma riktning, och vi tveka icke att instämma i densamma Den fordrar af privatskolans lärare sam ma skyldigheter som af statens egna lä rare, och dertill litet mera, men ock sam. ma rättigheter, och ställer sig sålunda på en fullkomligt ren och klar basis. Utskottet deremot ger efter litet med ena handen och tar igån med den andra, fordrar icke allt och kan följaktligen icke bevilja allt. Vi sa deruti endast halfva mått och steg, hvilka i allmänhet äro af den beskaffenhet, att de tillfredsställa ingen, ena sidan jemför utskottet privatskolans lärare, som fullgjort alla fordringsr staten ställer på sina ordinarie lärare, med dessa; men å andra sidan sammanställer det dem med vikarierande och extra lärare, en jemförelse som icke kan vara riktig. Utskottet vill efterskänka det af motionären fordrade praktiska undervisningsprofvet och framlägger derför skäl, som, såvidt vi förstå, tala mot och icke för dess åsigt. Det är utvämningen, säger utskottet, som betingar tjensteårsberäkningen och icke det praktiska profvet (som dock utan undantag föregår); här kan icke någon motsvarande utnämning — jemförelsen gäller här ordinarie lärare — komma ifråga, alltså bör icke heller något praktiskt prof komma ifråga. Ett i sanning märkvärdigt och Synnerligen be qvämt sätt att dra slutsatser! I likhet med reservanten tro vi deremot, att staten icke bör efterskänka det praktiska profvet, just emedan någon motvarande utnämning icke finnes eller kan komma ifråga, Deri har sta ten en garanti för, att inga andra blifva delaktiga af ifrågavarande förmån än sådana, som kunna förtjena det, och detta prof blir tillika den utgångspunkt för tjensteårsberäkningen, som annars vinnes genom utnämningen, Ealigt utskottets förslag blir det, så attsäga, den privata myndigheten som förklarar lä: raren. kompetent och beviljar honom förmå nen af framtida tjenstebrsberäknivg i sta tens tjenst; enligt reservanten är det den officiella statsmyndigheten, som-:åt honom ut färdar sådant intyg, och det är med detta i handen han framdeles gör sina anspråk gällande. Den andra skiljopunkten är bestämmelsen om de fem åren, som motionären vill, att läraren skall ha tjenstgjort vid ett pri-: