Aftonbladet – 10 april 1874, sida 2

vatläroverk, för att få räkna sig några B tillgodo. Denna bestämmelse är icke ovig tig, men utskottet har knappast vidrör! den, Då lärares rätt till tjensteårsberäk ning skall bland annat grunda sig på be tyg, utfärdadt af rektor eller af denne: samråd med inspektor, är det af synnerlig vigt, att sådant betyg också kan grund: gig på fullt noggrann kännedom om i frågs varande personers förmåga och vilja att på ett tillfredsställande och samvetsgrant sät sköta såväl sin undervisning som alla an dra hvarje lärare tillkommande och icke mindre vigtiga skyldigbeter, Skall det der för vara någon alvarlig mening med et sådant vitsord och ieke en blott formalitet så bör tillfälle att kunna gifva ett sådan icke beröfvas den, som har att afgifva det Han bör hafva en sådan lärare en tillräck ligt lång tid i sin tjenst. Hvar och er vet ock, att det icke åtgår sh få år, innan en lärare kan anses stadgad och någorlunda bevandrad i sitt kall. Euligt utskottets förslag fins intet som hindrar lärare, hvar om här är fråga, att tjenstgöra en termin vid ett, en annan vid ett annat läroverk. och vi fråga hvad ett betyg, utfärdadt på grund af så kort tjenstgöriog och så flyk tig bekantskap, kan ha att betyda. Vi ha hört en och annan anse fem år vara för läng pröfvotid, men bättre är ju att vara för sträng än för efterlåten i dylika fall. andra sidan vill nu utskottet afräkna från privatlärares tjenstgöring utom prof året de två första tjenståren. För att få något skäl för en sådan, icke annat än vi kunna finna, godtycklig qvittning, jemfö ras nu dessa lärare med vikarierande och extra lärare vid statens läroverk, en jem förelse som på grund af föregående icke kan anses vara riktig. I en proposition till riksdagen, der K. M:t begär understöd till elementarläroverk för flickor, föreslår ecklesiastikministern att der anstälda lärare skola få samma rätt till tjenstårabe räkning som här i motionen är föreslagen. Något skäl att ställa här i fråga varande lärare I en arenan och i en sämre ställning lär väl icke finnas. Betrakta vi skunda skiljepunkterna mel lan utskottsbetänkandet och reservationen, så finna vi i det förra bestämmelser, som sakna all grund och som följaktligen äro ytterst godtyckliga. Det hela blir derige: nom så obestämåt och vacklande, att vi icke kunna önska det framgång framför den senare, Vill man här göra något, bör man utgå från en bestämd basis, läta skyldigheter och rättigheter fullt motsvaras af bvarandra, såsom motionärens syfte är och skrom reservanten också fattat detsamma, Med utskottets förslag bör staten icke kunna nöja sig, och vi tro icke, att man derigeaom bereder de privata läroverken något Kagn. EOS