Aftonbladet – 9 januari 1873, sida 3

Article Image
rier. Hela vår ångfartygstrafik på England .Jär i engelska händer, och linien Kristiania ,)—Kjöbenhavn skall snart uteslutande vara : upptagen af danska fartyg, i synnerhet då I det kapitalstarka och driftiga Forenede Dampskibvsselskab i Kjöbenhavn till nästa år sätter sitt stora bebådade fartyg i gång på denna linie. Visserligen kan man påpeka företag sådana som nyssnämnda Svartahafs-bolag och den från Bergen öppnade längfartygslinien på Newyork; men det måIste anmärkas, att båda dessa företag ha utTI gått från det vestanfjellska Norge, och att det egentligen blott är der, som ett mer allmänt intresse för ångfartens större begagnande både på fasta linier och på vanlig fraktfart gifver sig till känna, hvaremot det är mindre märkbart i det östra landet. Det är svårt att med bestämdhet säga, hvad som är orsaken till detta förhållande. Ett af skälen torde kanske vara det, att det östra landets segelfartyg förtjena så bra på sina gamla linier, i synnerhet på Östersjöturerna, att rederierna tycka sig kunna åtnöjas derI med och icke taga sig före att bryta nya, I mer osäkra banor. För denna sistnämnda Ibranche af den norska sjöfarten har det knapt varit utan betydelse, att den för ett par år sedan fick ett slags medelpunkti den i Tönsberg inrättade, s. k. fraktregleringsbyrån. Från denna har mången vägledande vink utgått, hvilken torde ha gjort sin nytta. Just i dessa dagar t. ex. har byrån riktat uppmärksamheten. derpå, att det redan nu erbjudes upplagsfrakter för vår-afsändning, hvilka i betraktande af de nuvarande höga fölkhyrorna, priserna på alla skeppsförnödenheter och de höga tillskottspremier, som sannolikt skola begäras till följd af de många olyckorna på sjön i höst; måste anses lägre, än fallet har varit på flere år. Byrån uppmanar derför att icke antaga dessa anbud, i synnerhet som den genom förlisningarna förorsakade stora minskningen i fartygens antal skall medföra en lifligare efterfrågan till våren. Detta tyckes således förebåda någorlunda lika omständigheter som dem, hvilka på sin tid gäfvo anledning till fraktregleringsbyråns inrättande; det skall sannolikt nu som då lyckas att hålla vårfrakterna uppe i deras normala storlek, tack vare en sammanhållning mellan rederierna, hvilken väl icke med skäl kan ogillas såzom hvilande på ett oberättigadt ringeller strikesystem, då konkurrensen på detta område ju står fullkomligt öppen för alla. På tal om sjöfartsföretag förtjenar äfven nämnas ett ganska intressant försök — hos oss, så vidt vi veta, det andra i ordningen —, hvilket i år har blifvit gjordt att begagna ångfartyg till deltagande i de stora hafsfiskena, denna gång vid Lofotfisket. Försöket har krönts med framgång och tyckes också i synnerligt hög grad egna sig att utföras i större skala vid de fisken, som försiggå vid mer öppna och stormiga kuster såsom t. ex, i Vestlofoten och i Finmarken. Det försök i denna riktning, som förut har gjorts, skedde med vårsillfisket, men på de senaste åren har man icke hört vidare talas derom, sannolikt af det skäl, att detta fiske, såsom bekant är, de senaste gångerna har utfallit så illa, att många på allvar började frokta, att vi nu skulle stå vid slutet af en bland de 8. k. sillperioderna. Under de senaste veckorna har det likväl varit mycket tal om, att syner började visa sig, hvilka med säkerhet förebådade, att vårsillen denna gång i riklig mängd skulle stimma in till kusten på den vanliga tiden, straxt på nyåret. Under det att i vestradelen af landet tviflen, huruvida vårsillen denna gång skall infinna sig eller uteblifva, tyckas ådraga sig mycken uppmärksamhet, har i östra landet på den senaste tiden nya jernvägsplaner varit en af de ifrigast afhandlade frågorna. Med allt hvad som står i sammanhang härmed är det mindre lyckligt bestäldt hos oss så till vida, att man ännu icke har fått någon bestämd plan uppgjord, hvarken rörande den ordning, hvari de särskilda konkurrerande projekterna skola realiseras, eller beträffande gättet, hvarpå detta bör ske. Man har hittills uteslutande låtit staten draga försorg om jernvägsarbetena, blott med bi drag af kommuner och enskilda, utan någon motsvarande rättighet för dessa att deltaga i ledningen af arbetet eller i styrelsen. Den äldsta af de norska banorna blef väl bygd af ett enskildt — utländskt — bolag och först i fullständigt skick öfvertagen af star ten — eller, rättare sagdt, då den skulle ha varit i färdigt skick. Men den erfarenhet, man då fick af ett sådant system, var så ogynnsam; att all tanke på att vid ett senare tillfälle ånyo använda det länge helt och hållet afvisades. Till och med nu tyckes man vara mindre benägen att efterskänka något af statens allenabefattning med jernvägsföretag, att döma efter det mottagande, som rönts af två för några veckor sedan från två särskilda bolag inkomna ansökningar om koncession på anläggning af en bana från Kristiania genom Smaalenene till Fredrikshald och vidare till den svenska gränsen. I första ögonblicket, då dessa anbud framställdes, väckte de en oblandad öfverraskning; tanken, att någon af de nu återstående jernvägsanläggningarna i Norge skulle kunna bli ett fördelaktigt företag ur direkt ekonomisk synpunkt, låg så aflägsen till och med för mer sangviniska naturer, att man ovilkorligen frågade sig, om anbudet också var reelt och icke blott en Grindungs-spekulation. I de i fråga varande distrikterna väckte utsigten att utan någon ansträngning från egen eller statens sida få en jernbana naturligtvis stor glädje, och man yrkade ifrigt, att den begärda koncessionen skulle beviljas. Men saken gick icke så lätt. Ehuru rättigheten att bevilja sådana koncessioner är uttryckligen genom lag öfverlåten åt regeringen, gjorde hon icke min af att här begagna sig af sin rättighet, och man kan med stikerhet antaga, att det rykte innebär sanning, hvilket berättar, att regeringen ämnar framlägga saken för nästa storthing och begära dess beslut. Hvilket öde saken här skall få, derom är det svårt att uttala någon förmodan. Det kommer naturligtvis först och främst an på, om koncessionssökandena visa sig vara i besittning af tillräcklig soliditet — en sida af saken, som ännu-är oupplyst.. Men det finns äfven mA TT SR er GR RR RE I JE AR DE RR RAR

9 januari 1873, sida 3

Thumbnail