Aftonbladet – 25 november 1872, sida 2

n af församlingen, 315 af 700, hade aflit sig från att rösta. Det af regerin;n framlagda bemedlingsförslaget, som ulle förena partiernas stridiga åsigter, de således förfelat sin verkan, i det kamarens höger hade afhållit sig från att delga i omröstningen, d. v.s. indirekte röstat ot regeringen. De 117 rösterna, som voro ot Mettetals förslag, kommo antagligen än vensterp, som ej kan tåla något tadel ot Gambetta. Omedelbart efter debatten sammankallade hiers ett ministerråd, som räckte från kl. till kl. half 3 på natten. Justitieminiern Dufaure, hvilken man förebräådde, att an icke understödt venstra centerns (amiul Jaures förslag) till dagordning, inlemade vid detta tillfälle sin afskedsansökan, vilken dock af Thiers tillbakavisades säom förhastad. Samma afton mottog reublikens president ett förtroligt meddelande ån polisprefekten REnault om att det rådde n viss misstänkt oro bland de bonapartitiska particheferne. De hade omedelbart fter nationalförsamlingens möte hållit ett emligt sammanträde, hvari bland andra Wouher, Duges de la Fauconnerie, Galloni Istria och Gavoni hade deltagit. Man vänade nemligen, att Thiers skulle göra allar af sin hotelse att nedlägga regeringen, ch att säledes en politisk omhvälfning var annolik. Thiers sände emellertid de stränsaste order till Paris om att inhibera alla elegrammer, som adresserades till London ch sända dem till Versailles samt konsigera trupperna i kasernerna och med stränget ingripa mot hvarje försök till lugnets törande. Det tillägges (i en berättelse från Versailles till Kölnische Zeitung) att polisrefekten redan den 18 tidigt på morgonen underrättat Thiers om sammankomster af wonapartistiskt sinnade officerare och tal som ållits vid dessa sammankomster i ungefär amma anda som öfverste Fabres beryktade yttranden vid banketten i La Fere. Det verättas att Thiers — antingen till följd af lenna bonapartistika rörelse eller till följd vf de stormiga uppträdena i nationalförsamingen — icke sof under hela natten och att han följande morgon befann sig i ett tillstånd af nervös upphetsning. Det var i denna stämning han mottog flere deputerade från venstra centern och venstern, hvilka han meddelade, ett han ville nedlägga sitt embete, emedan han icke längre kunde komma till rätta med högern. Ryktet om att Thiers skulle afgå hade för öfrigt redan under natten mellan wmåndagen och tisdagen utbredt sig i hela Paris. Ehuru ingen visste något med säkerhet, berättades det dock, att församlingens majoritet i ett tidigt på morgonen hället möte blifvit enig om att öfverlemna högsta regeringsvärdigheten ät marskalk Mac Mabhon tillika med generalerne Ladmirault och Cissey, samt att en ministere skulle bildas af män ur högern med hertig Andiffret Pasquier i spetsen. Man erfar vidare, att venstern afsändt till Thiers en deputation, bestäende af Jules Favre, Humbert, Charles Rolland och Albert Grevy (en broder till nationalförsamlingens president). Dessa hade enträget uppmanat presidenten att stanna på sin post, emedan landet annars skulle återfalla i fullständig laglöshet. Thiers hade uttalat sig vacklande och osäkert, men tycktes dock vara böjd för att resignera, i det han ständigt upprepade, att högern gjorde det omöjligt för honom att regera, och att dessutom hans helsa var mycket angripen. Samma dag (tisdags aftonen) hölls nytt ministerråd (det tredje); men då man icke kom till något resultat, beramades ett fjerde till onsdasmorgonen. Vid detta tyckes regeringen ha fattat två beslut: 1) att tills vidare icke något ombyte af personer inom ministeren skulle ega rum och 2) att afgörandet af den nu varande krisen skulle uppskjutas till omröstningen öfver Kerdrele förslag eller till behandlingen af Picards väntade förslag om de så mycket omtalade konstitutionelia förändringarne. Emellertid hade tisdagsmiddagen en stor massa menniskor begifvit sig till Versailles för att öfvervara nationalförsamlingens möte, vid hvilket man väntade, att regeringen skulle atgifva en förklaring om sitr.ationen. Åhörarplatserna voro öfverfyllda; men den ena timman förgick efter den andra utan att någon af ministrarne deltog i diskussionen. Slutligen hette det, att Thiers ville uppskjuta sin förklaring till ett föl jande möte. Bland de monarkiskt sinnade deputerade berättade man, att Thiers om få dagar skulle begära republikens defimitiva konstituerande eller i mötsatt fall nedlägga sitt embete. Mötet slutade för öfrigt utan att någonting märkvärdigt tilldrog sig. De ie ste deputerade återvände icke till Paris utan stannade i Versailles för att deltaga i de partimöten, hvilka skulle ega run följande natt. De franska tidningarnes betraktelser öf. ver den nuvarande krisen och särskildt öf. ver kammarens tisdagsmötej äro mycket olika allt efter de särskilda bladens partiställning; men de flesta äro dock ense om att sklidra detta möte såsom ett fullstänligt kaos. Oredan framkallades derigenom, att justitieministern Dufaure uttalade sig mot venstra centerns dagordning och på regeringens vägnar understödde ett af Mettetal (som det uppgifves en f. d. polistjenstoman och bonapartist) föreslagen dagordning, som icke var energisk nog för högern och icke liberal nog för venstern. Följden härat blef, att en stor del af högra och venstra centerns medlemmar samt hela den radikala venster och yttersta högern afhöllo sig från att rösta, Resultatet var, att Thiers endast erhötl tyå femtedelar af hela antalet röster för det af honom begärda förtroendevotum, eler med andra ord att han led ett nadarlam ooo