att han under den stormiga debatten afhöl sig från att tala, oaktadt de smädelser, son regnade öfver honom. Men hans tidning Republique francaise, yttrar sig i de skar paste ordalag om majoritetens beteende. Ire dogörelsen för: mötet yttrar nemligen nämnds tidning: Vilha öfvervarit nationalförsam lingens dödskamp. Nu återstår af henne ingenting annat än några hemska och form lösa fragmenter. Det är denne förfärlige general Changarniers interpellation som har påskyndat krisen. Det är han som slagit ihjäl en församling, som icke tålde vid den ringaste skakning mera. Det tyckes nu en gång för alla vara denne mans öde att alltid vara med när det gäller ett återtåg eller ett nederlag. Bland de 9 medlemmarne af det utskott, som blifvit tillsatt för att granska Kerdrels förslag, tillhöra nio högern och högra centern. Antalet af de röster, som afgåfvos för kandidater, hvilka voro för förslaget, var 310, under det 295 röster afgåfvos för motsidans kandidater. Det antal deputerade, som deltog i omröstningen, uppgick sålunda till 605. Till ordförande har utskottet valt hr Audiffret Pasquier med nio röster mot fem, som voro för hr Martel. Till sekreterare valdes hr Raoul Duval. Till föredragande inför församlingen har utskottet sedermera valt hr Batbie (som tillhör högra centern och är böjd för en fredlig lösning af den nuvarande krisen) mot Lasteyrie, som erhöll 6 röster. Omedelbart efter valet af ordförande och sekreterare; började utskottet sina öfverläggningar. Hr Martel yttrade, att hvad som nu tilldragit sig skulle tjena till lärdom för nationalförsamlingen och att det var absolut nödvändigt att göra slut på det onda, som förorsakats genom voteringen vid måndagens session. Han förklarade, att Thiers var benägen att få till stånd en uppgörelse i godo. Martel trodde, att ingenting stod i vägen för en sådan uppgörelse. Såsom vi finna af ett i dag ankommet telegram, har Thiers vid en i fredags hållen konferens med utskottet förklarat, att han vidblifver den ståndpunkt, hvarpb han ställde sig vid budskapets afgifvande. Han begärde färlängning af sin makt, upprättandet af en första kammare och församlingens successiva förnyande, hvaremot han medgaf ministeransvarighet och ett närmare reglerande af förhållandet mellan den lagstiftande och den verkställarde makten, Han yttrade vidare, att landets ställning fordrade, att det provisoriska tillständet upphörde och att omständigheterna göra republiken nödvändig. Hoppet om en-lycklig utgång af krisen anses bekräftadt.