Aftonbladet – 25 november 1872, sida 2

sammanträffande med värdshusvärden från Liskeard samt slutligen om det besök han fått af den nämnde spionen och att denne befanns vara ingen annan än Georg Brad stock. Så långt hade Cirogram kommit i sin; berättelse, som han uppgaf med stor varsam het och så ngsamt att hans åhörares otå lighet redan längesedan börjat gifva sig till känna genom häftigt stampande med fötterna och ett eller annat utrop. Men då Grogram kom till denna punkt i hvad han hade att förtälja, kunde den lille mannen ej längre lägga band på sig, utan sprang upp från sin plats och utbrast: Det är Osanning! Jag tror ej ett enda ord! Ni har inte alls varit i London; ni har suttit qvar på värdshuset vid Liskeard och druckit hela tiden, och den skälmen, värden der, har hjelpt er att hopspinna hela historien. Ni har... Ni kan vänta och höra mig till slut, sade Grogram, och inte bli så der vild; ni bara skadar er sjelf dermed. -Ni är ju redan alldeles blå i ansigtet. Seså; väntann tills jag fått sluta. Härpå fortfor han att tala om Bradstocks förmodade död och återvändande till lifvet, alldeles så som han fått höra händelsen af Bradstock sjelf. Mr Pentweazle blef på en gång helt stilla, åhörde alltsammans hvad som sades och afbröt ej en enda gång berättelsen. Då Grogram ändtligen slutat, inföll den förstnämnde: Jag ber er om ursäkt för mitt afbrott nyss. Ni hade alldeles rätt uti att tro det våra sanning, Märkvärdigt! mumlade han så sakta att Grogram ej kunde höra hans ord. Så likt min vanliga tur! Om jag hara hade lyckats få fast på den bofven i stället för den här Godt, fortfor han med högre