Aftonbladet – 25 november 1872, sida 2

röst, jag ser nu klart hvad som bör göras. Jag kan förstå hans afsigt: han tror att vi ega skatten och vill nu ha sin andel deraf. Ingalunda! sade Grogram. Han har varit här nedåt landet, och vet allt hvad son händt. Huru! skrok Pentweazle; vet han att, vi ha sökt guldet, men inte funnit det? Nej; åh nej; inte det! sade Grogt? .m. Han vet att hans hustru blifvit anklagad för stöld. Mia sann, glömde jag ej alldees hans hustro, gade mr Pentweazle, Nå, hvad sade han om den affären? Hap ärjusträtte mannen för att muntra sig ät ett dylikt skämt. . Är han det, tror ni? sade Grogram. Jag kan säga er att Georg Bradstock är just rätta mannen för att låta oss muntra oss litet åt ett ann24 slags skämt af honom! Han är mycket olika nu mot förr — han har blifvit hederlig och ordentlig och allt det der. Och nu säger han att så vida inte hans hustru blir fri ifrån förföljelse och målet lägges ned då domstolen samlas, emedan ingen anklagare uppträder...a Åhå, hotar han, gör han det? sade my, Pentweazle, Nå — hvad ämnar han då göra ? Han ämnar låta polisen få veta finns och skicka mig ut igen för Åhå, upprepade mr Pen! weazle åter; vill han det? Naturligtvis e pie detta bli ganska obehagligt för er! Ja, sade Grogram. och kanske skulle det inte bli socker;yr för er, heller, min hedersvan! Han känner allt bra till er också, säger han, och att han skall få åtal väckt emot er för falsk anklagelse. (Forts.) avar jag fstiden.