Aftonbladet – 25 november 1872, sida 2

papegoja och jag vill svära på att ni Då resan Varit färdig att dö af längtan ait få berätta för alla edra reskamrater hvad ni har att säga mig. Men efter ni har tigit så länge, så gör det ännu i fem minuter. Vi skola gå upp till platsen vid domkyrkan; der skall det inte synas besynnerligt att vi gå af och an och talas vid; man kan tro. oss vara resande som bese kyrkan, eller också att jag är en klockare, eller något i den vägen och att ni är en dödgräfvare i helgdagskläder — så ser ni ut — som jar ger mina befallningar. Kom med mig dit upp, så kan ni få berätta edra märkvärdiga historier, De glögo upp till domkyrkan och der, medan stormen for klagande genom de väldiga trädens kronor och kajorna skreko i luften öfver dem, höllo de sitt samtal, Grogram började. Han berättade omständligt hvad som händt honom alltsedan han först anlände till London; han jämrade sig mycket öfver det ensliga lif han der förde och förteg icke heller huru han, för att få umgänge, hade varlt böjd för att uppsöka forna platser och bekantskaper, men han aktade sig noga för att yppa sin plan, att härigenom komma den person på spåren som haft sin hand med vid att taga bort skatten. Under det mr Pentweazle lyssnade härpå, fick hans ansigte ett alltmera elakt uttryck, men han inskränkte sig tills vidare med att gifva sin förargelse luft i ett ilsket grymtande läte, Härpå fortfor Grogram att berätta huru han af sin värd blifvit varnad fören person som plägade följa efter honom då han kom hem: huru denne hemlighetsfulla person hade blifvåt honom visad, men hastigt gått sin Väg, då han fann sig vara upptäckt, Han berätfade om hur hållit sig instängd, om gitt