Aftonbladet – 25 november 1872, sida 2

wonom att tro att han lefver. En sådan arr jag var, som inte straxt skickade jeorg till honom! Det skulle varit en glad syn att se dem drabba tillsammans! Hon måste genast bli försatt i frihet, sa han. Ingen anklagare får uppträda emot henne inför domstol, sa han. Godt! Hvad jag nu kan göra är att låta mr Pentweazle veta hvad som händt och hvad Georg hotar 0ss med; men jag mågte tala med honom; att skrifva om allt detta duger ej för mig, Jag kan ej fara dit ned, der han nu är, derför skall jag bara skrifva en rad och bedja hohom utsätta en plats, der vi kunna träffas. Brefyet blef skrifyet och afsändt; svaret var af följande Tydelse: Grogram! — Klockan två om onsdag skall jag vara i Exeter, vid hörnet af Centrestreet, Inneslutna postvexel är beräknad för er res. Om jag Ånner att ni af för summelse eller dumhet tvungit mig till denna resa, kommer jag att draga af fem shilling på er veckpenning till dess reseomkostnaderna äro godtgjorda. N. Pa WVälvilligt och grannlaga, som vanligt, sade Grogram sedan han läst brefyet. sen just undra hyad han skall säga, då han fått höra hvad jag har att berätta, Emellertid blir det bäst att jag beger mig på väg nu, Han for således till Exeter, fann den be stämda mötesplatsen och såg mr Pentweazle stå vid gathörnet, i sina svarta kläder, utan Kävajem den han syntes föraktat att taga på sig, och med sitt långa här fladdrande i höstblästen. Mr Pentweazle helsade med en tvär nick på hufvudet och då Grogram började tala, tystade han honom med följande ord: Btå inte här och prata! Jast likt er, att pladdra om allting midt på gatan, der alla menniskor ser er, Ni är pratsjuk som en