Aftonbladet – 25 november 1872, sida 2

erioden från den 4 till den 22 September. Jag or ille bevisa och jag skall bevisa, att regeringen :re ullständigt har gjort sin pligt och stundom till tr ch med mer än sin pligt. Autentiska dokuH ent och domstolsutslag kunna tjena till att beri tyrka det. de Men man har dragit in frågan på ett annat mråde, och jag har hvarken kunnat rådfråga te nina kolleger eller republikens president angålä nde denna del af interpellationen, som för oss sk r helt och hållet oväntad. (Nya afbrott från he ögern.) Har jag då vant eder vid ett språk, ti om är egnadt att väcka edert misstroende?m Vej, det är icke sant, att vi äro en provisorisk d: egerings ministrar. (Larm och utrop från hö-lb: ern. Upprepade applåder från venstern. Oro.) u Jet tycks, att I icke förstån mig; Har icke hr m le Vogu6 en gång sagt eder: En suverän församlings handlingar äro aldrig en provisorisk n tyrelses. (Nya afbrott.) 8 Och hvad mig beträffar har jag aldrig gått in1l å att vara en provisorisk regerings minister. g Buller.) Provisoriska regeringar äro sådana som 1e aga makten, då den är utan innehafvare, och vilkas första pligt är att rådfråga suveränen. Olycklige de som tjena en sådan regering. Men när suveränen är tillstädes och har valt sin fullmäktige, som lyder och verkställer hans vilja, lå är regeringen lika litet provisorisk som den suverän, som utnämner henne. (Mycket bra! Mycket bra! Rörelse.) Det är jag som varit rapportör för den lag, hvilken skapade denna regering. Vissa förbehåll angående denna regerings framtida bestånd ha der utvecklats, men af densamma framgår, att Frankrikes styrelse var republikansk, eme-n lan hennes chef kallades chef för verkställande (! makten i franska republiken. (Skratt från höPl -10-H-2 0 ern. k Ar detta en provisorisk styrelse? (Ja! Ja!ln från högern. Långvarig rörelse) I ären såle-s des också en provisorisk församling? e Man har tillagt, att vi äro en odeciderad re-lJ gering, och att vi måste på ett bestämdt och å energiskt sätt skilja oss från vissa doktriner, lt från vissa personer. t Man har ogillat några regeringsmedlemmars, a i synnerhet inrikesministerns. hållning och krigs1 ministerns handlingssätt. hvilken hade straffat några officerare för det de deltagit i en bankett. !1 Den af krigsministern vidtagna åtgärden harlt blifvit besluten i en konselj. Krigsministern: Det är sant! l 1 1 1 i Victor Lefranc: Hvad den skilsmessa beträf-l. far, om hvilken man nyss talade, behöfves ingen handling. intet ord för att fullborda henne. Hon har alltid förefunnits mellan styrelsens doktriner och dem, på hvilka här häntydes och som : äro egnade att skapa en farlig agitation. Regeringen har hvarken handlat som en provisorisk eller som en odeciderad regering. Underrättad om att offentliga möten och banketter förbereddes för firandet af först den 4 och sedan den 22 September. afsände hon de mest energi-. ska instruktioner för att förekomma eller hindra dem och hon lyckades deruti. Blott genom uttalande af regeringens önskan hindrades banketterna och mötena i Ardeche, Bonuches du Rhone. la Creuse, le Donbs. BassesPyrentes, Cher, Haute Savoie. och Seine et Oise. De förbjödos i Gard. Loire. Maine et Loire, Pyrenes Orientales och Rhöne. Ändtligen, då ett möte egde rum, hvilket syntes oss hafva en offentlig karakter, hänskjöto vi saken till domstols afgörande En domstol, som icke kan misstänkas för partiskhet, nemligen en korrektionsdomstol. förklarade, att regeringen hade öfverskridit sin befogenhet och att mötet var enskildt, samt frikände de anklagade. (En röst från högern: Till interpellationen.) Det är interpellationen jag svarar på; men jag måste visa eder, att vi ha hindrat en massa banketter. (Långvarig munterhet.) Jag trodde mig hafva mera rättighet till eder uppmärksamhet, då jag berättar för eder de ansträngningar vi gjort för att hindra banketterna att gripa omkring sig. Jag öfvergår nu till banketten i Chambery. Prefekten skref till oss, att en enskild bankett skulle komma att ega rum på grund af en i en tidning meddelad inbjudning. Myndigheterna inom departementet voro af olika meningar. Några ville vänta till dess ett lagbrott blifvit begånget för att då beifra det. Andra ville förekomma det onda och hindra banketten. Regeringen tillfrågad om saken, förklarade att hon ansåg att tillkännagifvandeti tidningarna gaf banketten karakter af offentlig. Lokalen skulle besättas af militär. Man vägrade att utlemna nycklarne. Mairens adjoint suspenderades. Banketten egde icke rum. En reklamation tillställdes ministern, förklarande att banketten var enskild. Ministern svarade med en i fast ton hållen skrifvelse. Reklamationen återtogs. De inbjudne gåfvo vika. I Grenoble hölls en bankett eller rättare sagdt ett möte. Åtgärder vidtogos för att inga folkskockningar skulle ega rum vid dörrarne och att ingen kommunikation skulle finnas mellan deltagarne och dem som befunno sig utanför. Banketten förblef enskild. Biljetterna kontrollerades. Man hörde utanför hvarken orden eller applåderna. Allt detta är styrkt af prefekten, af centralkommissarien och af prokuratorn, som vägrade att anställa åtal. Men der hölls ett tal. (Åh!) Ett ord uttalades. Vi äro i sanning förvånade öfver, att vi behöfva afgifva några förklaringar i detta hänseende. (Protester.) Jag trodde, att hr Thiers ord till permanenta utskottet voro tydliga nog. (Buller.) Republikens hr president bad sina kolleger att vara honom behjelplige i hans arbete på samhällets återuppbyggande. Han bemötte på samma gång hr Larochefoucaulds ord, hvilken protesterade mot den s. k. konservativa republiken. Han klandrade talet i Grenoble och fann -I det beklagansvärdt. Han försäkrade, att nationalförsamlingens rättigheter öfverallt voro respekterade. Han förklarade (talet har blifvit offentliggjordt), att han lika litet kunde hindra ett privat möte i en privat lokal, hyrd för tillfället eller på vises tid, som ett möte på något af de stora slott, som tillhöra våra rike godsegare. Han uppreade att detta tal var förkastligt, mycket förkastligt och hade gjort mycket ondt. Och han tillade, att det i sjelfva verket endast fanns en möjlig styrelse, den som existerar. (Skratt) I Berlin har man konstaterat. att ordning råder härstädes. (frotester från högern. En röst från venstern: Var åtminstone fransman!) Hr de Gavardie: Ordning råder äfveni Warschau. (Skratt och buller.) Victor Lefranc: Tånet har lyckats väl. (Knot från högern.) Men vid minsta agitation upphör ordningen och kapitalerna försvinna. Hr de froglie svarade, att han åtnöjde sig med en förlaring af regeringen. som bestämdt angifver motsatsen mellan henne och de läror hvilka uttalades i Grenoble. . Det konservativa partiet har ingenting mera ratt begära, i 1 Om viljen ställa ministern till ansvar, så t I gören det. Men T hafyven icke rättighet att an3: klaga den, som I hafven ställt i spetsen för eder styrelse, och att säga, att hans regering ärsvag och odeciderad. (Långvarig rörelse. MNessionen afbrytes för en stund.) MET a AA Aer i