Aftonbladet – 25 november 1872, sida 2

nig nog för att veta att det inte duger att! söka lura mig, Godnatt.s Under det han talade tog han äter på sig sfverrocken, mössan och halsduken och som han yttrade de sista orden, nickade han och var borta innan Grogram hunnit besinna sig. Då den sistnämnde Äter blifvit ensam, Var let hans första göromål att titta efter i de båda porslinsmuggarne, om något möjligen fanns qvar af innehållet. Då han till sin harm fann dem vara tomma, mumlade han något om ex ay grogg, gick ut med båda muggarne och återköm ganska snart med en af dem änyo fylld samt med en ierpipa och on strut tobak. Långsamt och omständligt stoppade har sin pipa, tände henne, satte sig ned på rummeta enda stol, den Brad stock förut hade upptagit, tog gig en dugtig klunk af groggen och börja e, så godt hans tröga fattningsgåfva ti Jät, uttänka hvad som vore att göra i den brydsamma belägenhet, hvari han hade råkat. Att mr Pentweazle ej skulle tro ett enda gard, om han skref till honom och berättade Georg Bradstocks underbara återkomst till lifvet, derom var han öfvertygad; det troliga var att den lille mannen skulle anse Grogram ha varit drucken, fött ett anfall af delirium och inbillat sig hafva sett en gengångare; annat skulle han likväl få erfara, då han kallades att svara för falsk angifvelse. Falsk angifyelse mpt en oskyldig person! mumlade Grogram emellan det att han rökade och drack. Jag skall allt säga den lille gunstig herrn hvad han har att vänta sig! Men skall det bekomma honom något? — nej, aldrig det mjnsta. Han hittar nog på någon annan utväg och säger att hela felet var mitt; — så gör han alltid. Han skall nog beskylla mig för att Georg inte blef riktigt död, om jag kan få