Aftonbladet – 25 november 1872, sida 2

STOCKHOLM den 25 Nov. De i fredags hitkomna franska och engelska idningarna meddela nu utförliga refera:er ör mötet i franska nationalförsamlingen föriden måndag, då Changarnier framstälde sin iterpellation angående Gambettas rundresa Dauphin och Savojen samt de politiska al, han derunder höll, särskildt det i Greoble, uti hvilket exdiktatorn, som bekant, la åtgick nationalförsamlingen och dess wonarkiska fraktioner. Man finner, att det ar utgången af denna session, en af de nest karakteristiska, som ännu förekommit Versailles, hvilken varit orsaken till Thiers hot att afgå och till den kris, wvilken, att döma af telegrammen, ännu cke är helt och hållet öfverstånden. Då lenna session genom sina följder blifvit af tor betydelse och den derunder förda disussionen är särdeles betecknande för situaionen i Frankrike, anse vi oss böra fulltändigt redogöra för densamma. Sessionen började kl. 3,15 eftermiddagen. Jedan vid tutiden hade alla deputerade ingit sina platser och en mycket upprörd ämning rådde i församlingen, hvilken icke ofvade något godt för lugnet under den örestående debatten. Det påstods allmänt, utt Gambetta förklarat, att han icke under ågon förevändning skulle komma att yttra ig, och det visade sig äfven sedermera att letta rykte var fullkomligt grundadt. Alla ngångarne till teatern, der nationalförsamingen, som bekant, håller sina sessioner, 7oro upptagna af en tät folkmassa, och särskilda poster voro utsatta för att upprätthålla ordningen. Åhörareläktarne voro till trängsel uppfylda, och isynnerhet voro da merna talrikt representerade. I presidentens loge befunno sig madame Thiers, mademoiselle Dosne och furstinnan Trubetzkoi. Diplomaternas loge var upptagen af de flesta hos republiken ackrediterade utländska sändebud. Sedan protokollet för föregående session blifvit uppläst och deputeraden Fresneau framstält en interpellation angående svårigheten att under det rådande belägringstillståndet i Paris få uppsätta nya tidningar, kom man till Changarniers på dagordningen stående interpellation. Omedelbart derefter uppträdde den åldrige generalen i tribunen och yttrade: Den 10 Oktober tillkännagaf jag inför det permanenta utskottet, att jag ämnade taga församlingens uppmärksamhet i anspråk i anledning af herr Gambettas resor uti 9Savojen och Dauphin; jag vill nu hålla mitt ord. Gud skall gifva mig den nåden, att få dö utan att någonsin ha brutit det. Min brinnande fosterlandskärlek bjuder mig på ett befallande sätt att bedja republikens president, hvilken jag så mycket älskat och ännu älskar, att förena sig med församlingens majoritet om att bekämpa radikalismens växande djerfhet. (Bifallsrop från högern). IT sitt långa tal i Grenoble har den ärade hr Gambetta groft förolämpat den suveräna församlingen, skymfat religionen och oroat hela samhället. (Bifall från högern). Han har väckt de hatfulla passionerna hos menniskor, hvilkas begär icke tyglas af deras inre värde. Om icke den högtärade storsigillbevararen vill begära församlingens auktorisation att anställa åtal mot upphofsmannen till dessa förbrytelser, skulle jag åtminstone önska, att de statens embetsmän, som uppmuntrat desamma, icke blefve ostraffade. (Bifallsyttringar från högern). Den hedervärde general Cissey, lika gamvetsgrann inom kabinettet som han varit tapper på slagfältet den 18 Augusti 1870 (stormande applåder) — general Cissey har gifvit ett exempel härpå. Jag vet, att man vill jemföra banketten i Bordeaux med banketten i Grenoble. Låtom oss jemföra. I Bordeaux har den hedervärde br Princeteau i ett vackert tal (Löje från venstern) uppfordrat oss att återvända till monarkien. Om den ärade hr Gambetta å sin sida i Grenoble hade åtnöjt sig med att för oss lofprisa republikens fördelar, den säkerhet hon gifver oss och de allianser hon skaffar oss, skulle han vis serligen icke hafva omvändt mig; men jag skulle lika litet ha bestridt honom som hr Princeteau utöfvandet af hvad som är en laglig rättighet under det provisoriska tillstånd, i hvilket vi lefva (Bifall från högern.) Jag skulle längesedan ha glömt hr Gambettas föredrag, om det icke vore stäldt till svaga per soner, som äro böjde att anse de radikales våld samhet för styrka; ty häruti ligger förklarings grunden till de konservatives eklatanta nederlag vid valen, Att så många afhålla sig från at rösta, kommer i sjelfva verket endast deraf. at de konservative icke känna sig tillräckligt skyd dade af en något odeciderad regering. sFör att lugna de försagda fråga vi, som är vakgamma och förutseende (Bifall från högern) om icke regeringen anser stunden vara inne at I öppet och energiskt skiljt sig från en uppvig lare, som är färdig att vilja omstörta allt... Presidenten: Den ärade general Changarnie använder uttryck mot en kollega, hvilka hvar ken nationalförsamlingens ordningsreglor eller de arlamentariska bruken tillåta. (Bifallsyttringa rån venstern.) . Det kan icke ligga i någons intresse att i de batten begagna uttryck, som kunna leda till nå gonting annat än en parlamentarisk diskussion (Mycket bra!) . . General Changarnier; Det skulle göra mit ledsen om jag ådragit mig nationalförsamlingen presidents missnöje; ty han eger icke endast vår förtroende, utan äfven vår tillgifvenhet. (Mycke bra! Mycket bra!) Han finner, att jag ick talar nog tydlig franska. . Jag vill derför yttra mig tydligare. Stunde lär kommen för regeringen att förena sig me majoriteten och öppet och ärligt skilja sig frå en af våra kolleger. Är nu presidenten nöjd (Skratt.) . . Presidentens Jag är alltid nöjd. när talarn I hålla sig inom den parlamentariska diskussionen yränser, hvilka det är min pligt att upprätthålls (Mycket bra! Mycket bra!) . Öhangarnier; ... skilja sig från en kollega, sor är böjd att vilja omstörta allt för att återtag en olycksbringande diktatur, hvilkens förnyand skulle för alltid medföra Frankrikes ofärd. (Sto mande och flere gånger upprepade applåder frå högern. nrikesministern Victor Lefranc: Mine he rar! Ingen ting kan för mig vara mera oväl tadt än den form. general Changarnier gifv: — CL