Aftonbladet – 25 november 1872, sida 2

——— —— UV hvart jag tar vägen, då jag lemnar detta hus? Hvad du har att göra, är att låta mig i tidningarna få läsa, att då Martha Bradstock fördes inför rätten, lades hela anklagelsen åter ned, emedan ingen anklagare infann sig. Detta är hvad du har att hjelpa mig med, såvida du ej vill stå ditt kast. Och om jag nu föredrar att, som du säger, stå mitt kast, hvad händer då?z Det händer, att du ånyo kommer ätt kafva dig öfver stora strömmingssumpen; denna gång för att aidrig mera återvända; detta är lika säkert som att du heter Joseph Grogram. Du tror dig ha den saken alldeles viss och bestämd, Georg; men du känner inte min förman; han skall nog akta mig. Han? sade Bradstock. Lita inte så visst på det, du, Joe; han torde få göra nog att akta sig sjelf. Det är inte att leka med, att göra en falsk angifvelse, — att söka bevisa en oskyldig person saker till ett brott och att stöda sin angifvelse på falska vitnen. Hvem säger att hon inte är den skyldiga? invände Grogram hastigt. Det gör jag ! röt Bradstock lika hastigt. Jag vill gå ed derpå. sInför domstol? frågade Grogram. Var nu inte en narr, Joe. Gör blott hvad jag har begärt dch du skall nog irätt tid få veta hvem som tagit guldet, I rätt tid, sade jag; dermed menade jag tids nog för att kunns få någon del af bytet. Farväl nu, så länge. Jag är glad öfver att ha träffat dig, — glad öfver att jag fått språka med dig ännu en gång, ehuru det framkallat minnet af gamla tider, dem jag helst skulle velat glömma. Kanske kan det till slut bli oss båda till gagn att vi träffats, Ännu ett ord till varning: du känner